Vi har fått tips om att det är mer lyx än arbete på fastighetsmässan i Cannes och att skattepengar går åt utan ordentlig kontroll. Sist berättade vi om Staffanstorps vidlyftiga alkoholinköp – dom var sju politiker och tjänstemän – idag handlar det om Göteborg som bara i år sände till MIPIM – dags att reda ut vad dom gör för pengarna. 

Bert Frödeberg: - Mipi?

Reporter: - MIPIM.

Bert Frödeberg: - Nej, inte en susning.

Reporter: – Nä.

Bert Frödeberg: - Nä.

Reporter: – Det är en internationell fastighetsmässa som hålls i Cannes på franska Rivieran varje år.

Bert Frödeberg: – Okej.

Reporter: – Vi har en hel del kommunpolitiker och tjänstemän som åker dit och jag håller på och kollar lite grann vad det kostar och vart pengarna hamnar.

Bert Frödeberg: - Ja på våran bekostnad då?

Reporter: - Ja det är ju skattebetalarna.

Bert Frödeberg: - Ja ja ja visst, ja jag menar det, ja ja.

Reporter: – Jag vet inte om. Ser du vad det står här?

Åke Forsström: – Ja, ”open bar for four hours”. Ja det var ju trevligt.

”Gun”: - Vem är det som utnyttjar det här då?

Reporter: – Ja det är ju kommunens politiker och tjänstemän sen så bjuder dom ju då några… ja från näringslivet kan man säga.

”Gun”: - Ja.

Reporter: – Ja.

För folk i allmänhet är mässan okänd men precis som vi kunde berätta i programmet om Staffanstorp tidigare i höstas är den mer än välkänd bland fastighetsfolk.

Omkring besökare kommer hit till Cannes där mässan hålls årligen. Från Sverige kom i år fler än tusen personer .

Många representerar privata fastighetsbolag eller mäklar och advokatfirmor. Men varje år kommer det också ner ett par hundra kommunpolitiker och tjänstemän från Sverige.

I år skickade Göteborgs kommun ner 40 personer.

Patrik Andersson: – Ja, jag tycker att det är värt det. Annars hade vi ju inte gjort det. Det är ju genomtänkta saker vi gör. Det finns ju, sen får man ju fundera också över att, vad finns det då för minus, det är precis som du säger, det är enormt mycket tid vi lägger, det är enormt mycket resurser. Och sen så ska vi då stå i det här stora, stora mäss, mässarrangemanget. Men vi, vi jobbar och sliter. 

Göteborg har, precis som Stockholm och Malmö, en utställningsmonter på mässan för att marknadsföra sig. Och det är det kommunala bolaget BRG – Business Region Göteborg som projektleder det hela.

MIPIM består i stort av utställningar och seminarier, men mycket sker också utanför själva mässan. Många företag chartrar lyxyachter och bjuder flott på till exempel champagne- och ostronlunch för att upprätthålla goda relationer eller marknadsföra sina tjänster. Andra anordnar stora fester ute på stan dit endast speciellt inbjudna är välkomna. Eller så har man som Göteborgs kommun en på något hotell på ”Croisetten” – paradgatan i Cannes.

Reporter: - Öppen bar.

Patrik Andersson: – Mm.

Reporter: - På hotell Carlton.

Patrik Andersson: – Mm.

Reporter: - Vet du hur mycket det kostade?

Patrik Andersson: – Ja, på ett ungefär skulle jag nog.

Reporter: - Ja, vad säger du då?

Patrik Andersson: – Ja, och då har jag en minnesbild av att, kickoffen som vi hade låg på 130-140 000 kronor, kan det stämma?

Här på Hotell Carlton stod alltså Göteborgs kommunala bolag BRG värd med öppen bar i år. Det är tisdag kväll och kick off för knappt 90 personer – en tredjedel av dom är kommunens egna politiker och tjänstemän, de andra är BRG:s partners från näringslivet i Göteborg. Dessa privata företag är med och betalar del av monterkostnaden och BRG som projektleder det hela fixar till exempel ackreditering och bokar hotell till företagen.

Reporter: - Dom andra är ju i princip dom som åker tillsammans med er, och som ni redan samarbetar med, och som ni redan, flyger ner tillsammans, äter middag tillsammans med. Bor på samma hotell tillsammans med, jag förstår inte vad gör man det här för?

Patrik Andersson: – Ja, det är ju en kickoff. Det är en samling inför och under mässan. Och det är våra partners

Reporter: - Men vad är det bra för? Jag förstår inte, ni träffas dygnet runt under tiden som ni är ute och reser här till mässan nästan. Och sen så måste ni ha en öppen bar …

Patrik Andersson: – Vi har en kickoff.

Reporter: – På ett av de mest exklusiva och…

Patrik Andersson: – Vi har en kickoff för våra partners. Och då besvarar jag frågan att: nej, vi tycker att det är värt det.

Reporter: – Kick-off med öppen bar på Hotel Carlton 145 000 kronor.

Många av kommunens kvitton som vi gått igenom är märkliga och svåra att förstå så jag är i Cannes och försöker tillsammans med vår tolk reda ut en del av vad Göteborgs invånare fått bekosta.

Reporter: – For example This is five, this is 2012,  five days before the actual MIPIM starts and it just says, on the receipt it just says food you know, so could you tell me...

Fixare: - This is beer, Cremant, you know what it is?

Reporter: – Yes, wine.

Fixare: - Yes Giondas it’s a wine to, Cremant de Alsace its a wine, chip moutard.

Reporter: – That’s snacks I know what that is.

Fixare: - Yes, probably chips.

Kommungranskarna har begärt att få ta del av samtliga kostnader för Göteborgs kommuns medverkan på MIPIM-mässan de senaste fyra åren. Och det visar sig att fakturor och räkningar är utspridda på minst tio olika kommunala bolag eller förvaltningar med en lång räcka av förskottsbetalningar, delfakturor, slutfakturor och kreditfakturor sinsemellan som följd. Ingen verkar ha koll på vad Göteborgarna allt som allt betalar för de årliga resorna till Cannes.

Och i min jakt på den samlade bilden upptäcker jag ett mönster: Det verkar råda rejäl oordning i hur flera av bolagen och förvaltningarna hanterar sina utlägg.

Reporter: – Ja hejsan, mitt namn är Sophia Djiobaridis jag ringer från Uppdrag Granskning, Sveriges Television.

Mats Andersson: – Ja.

Reporter: – Hej.

Mats Andersson: – Hej.

Reporter: - Du jag håller på och gör ett reportage som rör Göteborgs kommun och kommunala bolags resor till MIPIM-mässan i Cannes, och jag är ju klar över att du inte kvar men det är du som rest lämnat in räkningar och representerat Älvstranden så jag skulle önska att du ställer upp på en intervju med mig angående detta.

Mats Andersson: – Ja, nä, men i och med att jag inte är anställd där så anser jag att jag inte har med det att göra.

Reporter: - ja men det är klart att du har med det att göra, det är ju dina utlägg bland annat och det är ju dina möten.

Mats Andersson: – Nej. Det ställer jag inte upp på.

Älvstrandens Utvecklings AB har medverkat på MIPIM under samtliga fyra år vi kollat. Och många kvitton verkar konstiga, de flesta är inlämnade av Mats Andersson, som var vd fram till och med MIPIM-resan förra året. Här finns till exempel på mat och alkoholinköp gjorda nästan en vecka innan mässan börjar, och för i tio dagar trots att mässan bara pågår i fyra. Eller som här: lunchkvitto från golfbanan strax intill Mats Anderssons boende, daterat fem dagar innan  MIPIM börjar. Dessutom – stora krognotor som inte ens blivit attesterade, det vill säga godkända.

Reporter: – Han har ju fått ut pengar för den eurocard fakturan ändå?

Mats Karlsson: – Ja just det och det måste ju blitt något fel där va?

Reporter: – Men tanken är alltså att du attesterar hans räkningar och han attesterar dina helt enkelt då på den här resan

Mats Karlsson: – Ja just det.

Mats Karlsson: – Ja just det så kan man ju säga då

Styrelseordförande Mats Karlsson var själv med på resan 2010. Idag har han lämnat styrelsen men han går med på att svara på frågor över telefon.

Reporter: – Nästa som jag också reagerade på det är från Le Bistrot du Port  och det är tre personer som ätit där inget syfte, inga namn?

Mats Karlsson: – Jag har ingen kommentar till det, för jag har inte noterat det faktiskt.

Reporter: – Men det är väl ditt ansvar att notera det eller?

Mats Karlsson: – Ja, jag har inte sett det här förrän nu va.

Reporter: – Nä, det går inte att se varför Göteborgs kommun ska betala för tre personer vi vet inte vilka dom är räkningen är dessutom inte attesterad och ändå så går det bara igenom.

Mats Karlsson: – Ja alltså det undrar jag också revisorerna borde ju ha sett detta och sett till så att man fått rätta till det här helt enkelt.

Reporter: – Men du var inte med och käkade här eller?

Mats Karlsson: - Nej, nej.

Reporter: - På nästa då som har ätit gåslever och ankbröst och druckit calvados och vin och så vidare då va.

Mats Karlsson: - Och där var jag med.

Reporter: - Är det du som står som ”M. Karlsson”?

Mats Karlsson: - Ja det är jag och min fru dessutom om du undrar vem det är mer som är med där.

Reporter: - Det är du och din fru?

Mats Karlsson: - Ja och det ligger till på det här sättet då att, jag hade en konsultverksamhet ihop med min fru. Och vi hade uppdrag för Chalmers att dra igång det som hette Johanneberg Science park och det var syftet med det, min fru var med där för att hon är delägare för det här konsultbolaget.

Reporter: - Men vänta lite nu Göteborgs kommun genom Älvstranden har betalat din resa och din bil och allt

Mats Karlsson: - Ja.

Reporter: - Allt vad det nu är för någonting och du är nere på MIPIM för att representera Göteborgs kommun men när du är ute och äter med din vd på Göteborgs kommuns bolag – då står du uppsatt som en utomstående så just den dan var du utomstående då alltså?

Mats Karlsson: - Ja det är lite konstigt va, jag hade ju två roller där men jag förklarade vad syftet var. Med den med den middagen där va.

Reporter: - Men även din fru, jag blir lite förvånad.

Reporter: - Har hon en ledande roll i ditt företag?

Mats Karlsson: - Ja det är bara vi två, hon är med i styrelsen.

Reporter: - Vad är hon i styrelsen i så fall?

Mats Karlsson: - Ja, ledamot så vi är det är ju bara vi två. Hon var ju där nere på egen bekostnad. Naturligtvis.

Reporter: - Fast är hon verkligen ledamot jag har uppfattade det som att hon var suppleant bara?

Mats Karlsson: - Jasså, ja du menar i, ja det kanske, höll på att säga det kanske hon är i och för sig formellt ja.

Reporter: - Men du, hon var nere på egen bekostnad säger du?

Mats Karlsson: - Ja.

Reporter: - Men i så fall så undrar jag ju lite grann med ditt hotellkvitto här som ju faktiskt Göteborgs kommun betalat.

Mats Karlsson: - Det var en liten etta i ett vanligt bostadshus.

Reporter: - ja ha, men en etta, det står här, rental of a furnished two room apartment with a daily cleaning service MIPIM 2010 Mats Karlsson

Mats Karlsson: - Det var alltså ett litet rum med en köksbänk i ena ändan och sen var det en sådan här ”en clé seul” där sängen stod.

Reporter: - Över 17 000 kronor kostade det i alla fall. en vecka

Mats Karlsson: - Ja det var dyrt.

Reporter: - Och det var återigen för att komma till min fråga där då, bodde din fru där också?

Mats Karlsson: - Ja det gjorde hon.

Reporter: - Så att då innebär det att Göteborgs kommun har betalat för dig och din fru en veckas boende där nere?

Mats Karlsson: - Jag hade alltså ingen annan ersättning än styrelsearvodet inga traktamenten ingenting sådant va.

Reporter: - Nä.

Mats Karlsson: - Och då var det en skälighetsbedömning som jag gjorde.

Reporter: - Men denna den här kostnaden har Mats Andersson attesterat åt dig då eller?

Mats Karlsson: - Det kanske han har ja.

Sammanlagd kostnad för fyra års resor till Cannes för det kommunala Älvstranden Utveckling utan löner och liknande ca 1 100 000 kronor exklusive moms.

Det finns ett kvitto till som jag undrar väldigt mycket över, det är en från livsmedelsbutiken nära Mats Andersson boende. Själva inköpskvittot saknas men slippen är på drygt 750 kronor och Andersson har kort och gott skrivit ”Frukostmat” på den.

Men inköpet är gjort när MIPIM-mässan redan är över – samma dag som Mats Andersson åker hem, bara några timmar innan han måste befinna sig på flygplatsen för att hinna med planet till Sverige.

Mats Andersson: – Det här är ju för bolagets räkning så då får dom ta ställning till hur dom vill hantera det.

Reporter: - Men är det verkligen för bolagets räkning när du lämnar in ett restaurangkvitto på liksom mat och alkohol och du skriver inte vilka som är med men det framgår att det är tre personer?

Mats Andersson: – Det känner jag inte till.

Reporter: - Nä men om du går med på att träffa mig för en intervju.

Mats Andersson: – Jag kan, nä, men jag gör inte det nu är det dags, nu lägger jag på.

Reporter: - Men då skulle du ju kunna känna igen det för då kan jag ju visa dig kvittot som du lämnat in.

Mats Andersson: – Ja tack så mycket.

Reporter: - Men du kan du inte tänka på det i alla fall.

Mats Andersson: - Nej, nej, tack så mycket.

Reporter: - Om jag ringer dig nästa vecka? Hallå?

Reporter: - What I want to know is, is there anything that expensive here that you can buy breakfast for one person for one day in this store?

Fixare: - No, even in a restaurant you wouldn’t pay more than 15 euro for a breakfast here so if you buy it yourself in the supermarket it can not be more than seven ten Euros for a breakfast

Fixare: - They can make a research to get the real receipt

Reporter: - that would be wonderful

Reporter: - If it’s possible.

Reporter: - yes, it will not be today, they will call.

Fixare: - Super, merci.

Reporter: - Merci beaucoup.

Reporter: - So not bad?

Fixare: - Yeah.

Reporter: – Hej, Sophia heter jag kommer och ska träffa Christina Johnsson

Vakt: – Ja ni kan komma in.

Reporter: - Tack.

Från Fastighetskontoret reser man också ner till Cannes varje år. 2010 var man tre personer härifrån – i år var man sex i delegationen.

Christina Johnsson: - För vår del handlar det om ett, det är att marknadsföra vår mark, och den andra delen är att vara med och bidra till det som är Göteborgs stad på mipim, där vi är en part. Så vi är där på utställningen, och vi träffar aktörer.

Reporter: - Men hur går det till när ni bestämmer vilka som ska åka?

Christina Johnsson: - Då, har jag ett resonemang med mitt presidie. Och presidiet...  och ordföranden i sista ändan, beslutar ja, vilka som åker. Jag föreslår vilka tjänstemän som jag tycker behöver hänga med då.

Reporter: - Men det finns ju inte i några protokoll eller så

Christina Johnsson: - Nej det finns från presidieanteckningar enkom. Men det finns, alltså det finns, jag känner mig trygg i att nämnden är informerad. Men det är helt rätt som du säger, det finns inte ett protokoll och det skulle det göra.

Reporter: - Mm.

Christina Johnsson: – Ja, så är det.

När jag går igenom Fastighetskontorets utlägg är det flera kvitton som är suddiga och svåra att läsa eller förstå, så jag ber om att få några av dem inscannade på nytt. Då har någon plötsligt gjort ändringar på – den här representationsmiddagen fick till exempel två extra namn och ett syfte tillagt i efterhand.

Christina Johnsson: – Det gjorde jag.

Reporter: - Men de här är ju från 2010.

Christina Johnsson: – Ja.

Reporter: - Och så gör du tillägg.

Christina Johnsson: – Du frågade ju efter att du ville ha ett syfte med det hela.

Reporter: - Nej, jag frågade varför det saknades, för att det ska ju finnas där, för skatteregler så ska ju det finnas där.

Christina Johnsson: - Det är ett, det var ett slarvfel. Det var så här att vi var, åkte ner till MPIM 2010, på en måndag. Och på måndag kväll, så det gänget som skulle arbeta i montern, det är ju ganska många ifrån BRG också som står hela dagarna i montern. När vi hade, varit nere i montern och såg att allting fungerade, så gick vi upp och åt. När jag kom hem så redovisade jag kvitton och missade 2 personer.

Reporter: - Och missade syftet.

Christina Johnsson: – Ja, vi skriver inte, jag har inte skrivit syfte på varenda del på det sättet.

Reporter: - Men det…

Christina Johnsson: – Men i det här fallet.

Reporter: – För skatteverket krävs ju ett syfte om det, om det ska vara representation om man ska få tillbaka pengar.

Christina Johnsson: - Ja, men det…

Reporter: - För att det ska räknas som en representation så krävs ju att det är ett syfte och att …

Christina Johnsson: - Jamen, det har ingenting med skatteverket, för det har att göra med stadens regler för hur vi redovisar, och du har helt rätt, där skulle vart alla namnen med.

Tre år och ett samtal från Uppdrag granskning är alltså vad det tog för att få ordning på det kvittot, men här finns fler märkligheter: På ett par kvitton inlämnade från Fastighetskontorets biträdande direktör förra året har någon nu efter att vi begärt att få se dem skrivit till ”betalas privat”.

Christina Johnsson: – Det är rätt. Det var ett misstag. Det var privata utlägg som absolut inte skulle gå på staden

Reporter: - Men det gjorde ju det.

Christina Johnsson: – Ja, och det var 160 svenska kronor ungefär för en bussbiljett.

Reporter: - Ja.

Christina Johnsson: – Och så var det 300 kronor för lunch.

Reporter: - Ja.

Christina Johnsson: – Och den delen skulle han inte ha fått en ersättning för.

Reporter: - Nej.

Christina Johnsson: – Så det är fel. Det är tillrättat, och det är faktiskt så Sophia, att det händer faktiskt fel, emellanåt. Jag är hemskt ledsen.

Reporter: - Ja, jo, det har jag noterat

Christina Johnsson: - Nja.

Reporter: - Men jag tycker det är konstigt, jag har full förståelse för att det sker fel. Det jag tycker är anmärkningsvärt det är att första gången någon noterar det, eller gör nåt åt det, det är när jag begär ut.

Christina Johnsson: – Det är nesligt. Det är nesligt.

Reporter: - Men jag har ytterligare en fråga här då.

Christina Johnsson: – Men så sammanlagt var ju det totalt då 430 kronor

Reporter: - Fast jag…

Christina Johnsson: – Fast det spelar inte så stor roll.

Reporter: - Nej det är ju inte pengarna det handlar om här.

Christina Johnsson: – Nej, nej.

Reporter: - Utan här har ju kvitton bara gått in utan att nån har reagerat över att dom inte borde betalas. 

Christina Johnsson: – Ja.

Reporter: - Och det här är ju dom som ni har sett. Efter att jag frågade.

Christina Johnsson: - Ja.

Och så är det dom två som Christina Johnsson lämnat in – från samma dag och med samma sällskap.

Christina Johnsson: – Är det på samma restaurang?

Reporter: - Nej, det är på två olika restauranger.

Christina Johnsson: – Du det vet, känner jag inte till. Då måste jag titta närmre på det, för det...

Reporter: - Ja det ska du få göra.

Christina Johnsson: – … är ju helt omöjligt att samma människor kan äta på samma.

Reporter: - Ja, du var ju med, så det vet inte jag hur detta gått till.

Christina Johnsson: – Ja det kan ju vara, att det är ytterligare en dag, men vi får titta på, det är ju ingen idé att spekulera.

Reporter: – Nej, nej, det är det inte, utan du har ju kvittona här. 5 mars 2012, 5 mars 2012.

Christina Johnsson: – Och det står att det är lunch båda två.

Reporter: - Det står att det är lunch. Ska bara visa dig snabbt här.

Christina Johnsson: – Ja.

Reporter: - Där har du, där står att det är lunch, du ser här va, lunch, du har skrivit lunch här...

Christina Johnsson: – Ja, vänta, vänta bara.

Reporter: - Och där har du 5 mars 2012, på kvittot, och här har du det andra 5 mars 2012, lunch. Och exakt samma personer som äter på båda ställena.

Christina Johnsson: – Ja, det är jättemärkligt. Det är jättemärkligt.

Här har alltså Christina Johnsson fått tillbaka pengar för två luncher för exakt samma personer samma dag – dessutom har en av lunchdeltagarna fått för att ha betalat sin egen lunch just den dagen. Det innebär att kommunen bekostat sammanlagt 13 luncher för sex personer en och samma dag. Och återigen – ingen har reagerat förrän vi ställer frågor.

Christina Johnsson: – Ja, vi får titta på detta.

Reporter: - Det jag intresserar mig för det är ju så att säga den som, jag tycker ändå är viss oordning som råder i, bland hur ni hanterar kostnaderna och den typen av…

Christina Johnsson: – Ja med det du beskriver så kan man ju se det på det sättet. Men om du ser det i sitt hela sammanhang. Så gör jag ändå bedömningen att vi har en bra ordning.

Efter intervjun återkommer Christina Johnsson och meddelar att en av luncherna egentligen var en middag och i traktamentet hade medarbetaren råkat kryssa för fel dag – därför är ingen skada skedd. Hon poängterar också att det är viktigt att Fastighetskontoret deltar på mässan då kommunen är en stor markägare.

Fastighetskontoret – fyra års medverkan på MIPIM omkring 600 000 kronor

Svenska kommuner lägger varje år miljontals kronor på att mötas och synas här nere på MIPIM. Men ännu fler väljer trots allt att låta bli, bland annat för att det är dyrt. Och oavsett hur mycket arbete som faktiskt genomförs här på mässan och även om ingen alkohol serveras i Göteborgsmontern, så går det inte att bortse från att hela arrangemanget genomsyras av lyxigt mingel med alkohol som gemensam nämnare. Så här såg det till exempel ut på MIPIM:s invigningsfest i år.

Inne på MIPIM i de olika montrarna kan den som vill utan extra kostnader mingla och äta sig mätt på gourmetplock och dricka sig otörstig på både vodka och Champagne.

Ändå hittar jag ännu ett på en öppen bar på Hotel Carlton.

Reporter: – Den blev lite dyrare.

Patrik Andersson: – Jag skulle inte kalla det för öppen bar, utan jag skulle kalla det för ett … för en investerarträff. Och den ligger, skulle jag tro någonstans, 200, kan det vara 247 eller?

Reporter: – Ja, det är lite till också.

Patrik Andersson: - Men i det häradet.

Reporter: – Fast jag måste bara säga, det står ju här: ”open bar, for four hours”.

Patrik Andersson: – Ja.

Reporter: - Det är väl öppen bar i alla fall.

Patrik Andersson: – Ja, ja, javisst är det öppen bar, men det var ju inte det som var, det innehållet där, öppen bar.

Reporter: - Men det var det ni betalade för.

Patrik Andersson: – Ja.

Reporter: – Ja, det är ju ändå ett av Cannes absolut finaste hotell.

Patrik Andersson: - Ja.

Reporter: – Och ni betalar öppen bar för först 150 personer, Och sen la ni till .

Patrik Andersson: - Kom tretti till, ja.

Reporter: – Ja, precis. Mellan 12-15 kanapéer per person. Vin, öl och drickor. Fyra värdinnor som hälsar välkomna. En lifeguard on the beach.

Patrik Andersson: - Mm.

Reporter: – Har ni betalat för, en säkerhetsagent vid entrén.

Patrik Andersson: - Mm.

Reporter: – För de här två eventen då så att säga som ni hade där nere, det har kostat nästan en halv miljon sammanlagt.

Patrik Andersson: - Mm.

Reporter: - En bra bit över 400 000 kronor. Är det värt det?

Patrik Andersson: - Ja.

Reporter: – Vad tror du Göteborgs kommuninvånare tycker öppen bar, sammanlagt 6 timmar för nästan en halv miljon kronor?

Patrik Andersson: - Jag tror att, man ska bära på en stor portion av ödmjukhet när man genomför den här typen av, av aktiviteter, och då pratar jag om hela, hela, hela mässan, det är en utmanande miljö, vi är där nere för att arbeta. Men en stor portion av ödmjukhet, det är ju, vi har ju inte valt att världens största investerarmässa ligger just i Cannes.

Reporter: - Nej, men ni valde att ha det på…

Patrik Andersson: - Ja.

Reporter: – På Cannes finaste hotell Carlton.

Patrik Andersson: - Och det gör vi ju, just det.

Reporter: – Och då är frågan igen, vad tror du att Göteborgs kommuninvånare tycker om att man lägger pengar på sådant här?

Patrik Andersson: - Jag tror att om man tittar på att vi försöker skapa värden när vi är där. Det här är en del av en mässa. Så, så skulle jag säga att det är en, vi behöver ha ödmjukhet inför helheten, och lyfter man fram Carlton Hotel som det enda, då tror jag att göteborgarna blir förbannade. Men vi behöver se på helheten och därför ska vi bära på ödmjukhet.

Enligt BRG:s vd har deras privata partners till största del varit med och finansierat tillställningarna på Carlton genom avgifterna för medverkan på MIPIM.

Investerarträff med öppen bar dag två, Kostnad: 301 000 kr – det vill säga två tillställningarna med öppen bar på hotell Carlton – allt som allt 446 000 kr

Reporter: – Här har dom haft öppen bar på Hotell Carlton.

Siv Strandberg: – Herre jäklar du.

Reporter: – För nästan en halv miljon svenska kronor i år.

Siv Strandberg: – Ja men det är för, det är för jäkligt.

Reporter: – Ja, tycker du det?

Siv Strandberg: – Va?

Reporter: – Tycker du det?

Siv Strandberg: – Ja det tycker jag verkligen. Herregud, na då? Är det rätt?

Reporter: – Jaja, det är...

Siv Strandberg: – Det är la inte rätt.

Reporter: – Nä jag tycker inte, jag tycker det är konstigt, det är ju därför jag tänker fråga vad folk tycker.

Siv Strandberg: – Ja, ja det är inte klokt.

Linn Holl: – Ja, men det är ju inte okej.

Reporter: – Det tycker du inte?

Linn Holl: – Nej, det är det ju inte.

Reporter: – Dom säger att det behövs för att dom ska träffa fastighets, ja men investerare och fastighetsägare och dom ska mötas och sådant där.

Linn Holl: – Ja men öppen bar tycker inte jag är något, det finns annat man kan göra i så fall.

Åke Forsström: – Det är hemsk, fruktansvärt, det är ju inte deras pengar, inget förundrar mig längre.

Åke Forsström: – Är det så?

Åke Forsström: – Ja, ja.

Åke Forsström: – Är det för att det är Göteborg tänker du eller?

Åke Forsström: – Jag har bott i Göteborg tidigare och kommit tillbaka hit efter 20 år och det är lite annan stämning numera tycker jag faktiskt.

”Christina”: – Det jag vill säga, det säger jag inte men det jag säger att det är.

Reporter: – Jo, men gör det nu.

”Christina”: – Det är alldeles åt helsike.

Reporter: – Men när jag konfronterar tjänstemän och politiker med detta så säger dom att: ”jo men det här behövs och vi kan inte hjälpa att det är lite dyrt i Cannes och vi ska träffas och vi behöver få investerare hit till Göteborg och…”

”Christina”: – Men har det liksom visat sig att det gör någon nytta då?

Bert Frödeberg: - Ja, dom kan bekosta det själva.

Reporter: – Ja, du tycker det.

Bert Frödeberg: - Ja absolut.

Reporter: – Men det har dom inte gjort ser du.

Bert Frödeberg: - Nä, nä, men det tycker jag dom ska göra för att jag tror dom hinner med lite annat där nere också det tror jag.

Det kan man faktiskt fundera över. Dom allra flesta som reser från Göteborg är bara nere under de dagar mässan pågår om ens det, men andra är borta betydligt längre.

Mats Andersson, från Älvstranden var de sista åren nere i tio dagar.

Och vd:n för det allmännyttiga Bostadsbolaget, Bertil Rignäs brukar vara borta mellan sex och tio dagar. Men här är dokumentationen minst sagt skral. Det saknas helt beslutsunderlag på att han ska åka och varför. Det finns inget tidsschema för arbetet nere i Cannes och inga protokollförda utvärderingar. Och flera kvitton är konstiga. Från den här restaurangen till exempel har Bertil Rignäs lämnat in en där man har ätit gåslever och sniglar och druckit vin calvados och brandy.

Rignäs själv vill inte ställa upp på intervju men Anna Johansson sitter i Bostadsbolagets styrelse och var tidigare ordförande och därmed den som attesterade kvittona.

Reporter: – Om du ser dom här namnen här då till exempel här Jan Åkesson va?

Anna Johansson: – Mm.

Reporter: – Finns ju ingen Jan Åkesson på det företaget.

Anna Johansson: – Mhm.

Reporter: – Och där vad står det där, Mats Dyngenäs.

Anna Johansson: – Dyrgren ser det ut som, eller något sådant.

Reporter: – Dyrgren.

Anna Johansson: – Skanska.

Reporter: – Finns i alla fall ingen sån där heller.

Reporter: – Och den här Gösta Wennberg.

Anna Johansson: – Wennerby, eller något sådant kanske.

Reporter: – Wennerberg, eller by, hittar ingen sån heller. Och då tänker jag, det är så konstigt.

Anna Johansson: – Det kan ju inte jag svara på, det förstår du säkert.

Reporter: – Nä, och det saknas också alla typer av syfte här och så vitt jag kan minnas så är det ju, eller så vitt jag vet så ska det ju vara med

Anna Johansson: – Ja, det ska det ju naturligtvis vara, det står ju...

Reporter: – Middag i samband med MIPIM står det.

Anna Johansson: – Ja precis.

Reporter: – Det är ju inget syfte.

Anna Johansson: – Nej, det är det inte.

Reporter: – Men har du attesterat detta kvittot?

Anna Johansson: – Ja, själva kvittot har jag inte attesterat, men jag har attesterat…

Reporter: – Utlägget.

Anna Johansson: – Utlägget, ja.

Den som ansvarar för att godkänna kostnaderna, tittar alltså inte på själva kvittona – utan bara på ett sånt här och om inget ser konstigt ut här, skriver man på, och godkänner kostnaderna trots att man alltså inte har en aning om vad som verkligen döljer sig bakom posten ”utlägg resor”.

Efter intervjun återkommer bostadsbolaget med förklaringen att flera av namnen blivit felskrivna.

Reporter: - Ursäkta, Rue Antibes?

Reporter: - Ah, tack..

Ett annat från Rignäs bunt som väcker mitt intresse, är en lunch på 60 euro. Han har skrivit till 5 euro i dricks och noterat ”utlägg lunch i MIPIM”. Men kvittot ser konstigt ut – all specificering på vad man ätit och druckit saknas.

Anna Johansson: – Ja, jag har inte tittat så noga på kvittot men har de stått...

Reporter: - Du kan titta nu.

Anna Johansson: – Ja, ja ser ha... du säger det.

Reporter: - Nä men säger du ser vad det står.

Anna Johansson: – Ja, jag ser vad det står.

Anna Johansson: – Men hur dom tar betalt eller vad dom skriver på kvittot alltså jag har inte en aning, jag kan inte svara på det.

Reporter: - Men du måste ju veta hur ett lunch kvitto ser ut hur ett kvitto från en restaurang ser ut.

Anna Johansson: – Ja, jag vet hur ett lunch kvitto brukar se ut.

När jag försöker gå till botten med lunchnotan ligger inte Kookai som restaurangen ska heta, kvar på den adress som står på kvittot men expediten i skobutiken bredvid kanske vet.

Reporter: - Bonjour, excuse moi, could you help me this?

Expedit: – Ah c’est fini Kookai.

Reporter: - C’est fini?

Expedit: – Oui.

Reporter: - So it’s closed?

Expedit: – Closed yes fini.

Reporter: - Was it a lunch restaurant? Lunh?

Expedit: – No.

Reporter: - No?

Expedit: – No, for dress.

Reporter: - For dress a boutique?

Expedit: – Yes, boutique.

Reporter: - Could you tell me what is this? Can you see?

Expedit: - Number for clothes.

Reporter: - Aha clothes, And this, is this the size?

Reporter: - So it’s no lunch?

Expedit: – No it’s no lunch.

Reporter: - You know for sure?

Expedit: – Yes it’s a shop.

Reporter: - You remember the shop.

Expedit: – Yes Kokkai this.

Reporter: - And they never served any food?

Expedit: – No.

Reporter: - No food?

Expedit: – No.

Reporter: - Well, okey thank you very much, merci beaucoup.

Reporter: - Kan du tänka dig vad ”noir 40” skulle kunna tänkas betyda?

Anna Johansson: – Nä.

Reporter: - Nä, svart storlek 40.

Anna Johansson: – Ja, jo svart förstår jag men men.

Reporter: - Jag tänker eller kan du tänka dig en lunchrätt som skulle heta Noir storlek 40?

Anna Johansson: – Det står ju inte storlek va?

Reporter: - Nä men det står 40.

Anna Johansson: – Ja.

Reporter: - Det brukar ju stå vilken typ av mat och vad man har druckit

Anna Johansson: – Ja, det brukar det göra.

Reporter: - Ja.

Anna Johansson: – Men, varför det inte gör det på det här kvittot det kan jag inte svara på.

Reporter: - Men det kan jag det är därför att det är en klädbutik och inte en lunch

Anna Johansson: – Jag har förstått det och den förklaringen jag fått på det är att han har haft en lunch han har haft utlägg för lunch men han har av misstag lämnat in fel kvitto ehh och när det har uppdagats så har han eftesom han inte har kvar det, rätt kvitto, så har han sagt att han ska betala tillbaka dom pengarna så där har skett ett misstag.

Reporter: - Men jag tänker av misstag lämnat in, han har ju själv lagt till och skrivit 65 euro och lagt till fem euro för dricks?

Reporter: - Ja.

Reporter: - Det är ju inget misstag det gör man ju med vilje.

Anna Johansson: – Jo, men det är klart men han har ju trott att det här var rätt kvitto då antar jag.

Reporter: - Ekonomichefen har missat att han har gjort fel du har missat att han har gjort fel och revisionen har missat att han har gjort fel.

Anna Johansson: – Ja därför att man har gjort en rimlighetsbedömning man har inte tittat på varje kvitto på den detaljnivån. När jag har sett dom sammanställningar som har varit har under den här perioden så i alla fall har jag inget minne av att jag har reagerat på nått som jag har tyckt sett konstigt ut.

Reporter: - Men det borde, här är ju konstiga saker det måste du ändå hålla med om?

AJ: ja det här är ju fel det är det är ju fel och där har ju Bertil också sagt att han ska återbetala dom pengarna för.

Reporter: - När vi frågar när vi frågar, det är då det händer.

Anna Johansson: - Mm.

Jag förstår inte Rignäs redovisningar för MIPIM-resorna. 2010 lämnar han alltså in kvittot från klädboutiquen, taxikvitton för över 3000 kronor och en restaurangnota också den på över 3000 kronor. Och till och med sådana här småkvitton på enstaka koppar kaffe för några euro. Men i år när vi begär ut alla kostnader, lämnas inte ett enda kvitto in av Rignäs, inga utlägg, inga traktamenten – trots att hans MIPIM resa 2013 varade i tio dagar. Och vi vet att han faktiskt var där, det här är kommunens egna bilder från en av tillställningarna med öppen bar på Hotel Carlton i år.

Rignäs svar: Det har helt enkelt inte funnits utlägg. Punkt.

Bostadsbolaget, Familjebostäder och aktiebolaget Framtiden tillhör alla allmännyttan i Göteborg. Deras medverkan på MIPIM har de senaste fyra åren återigen utan att vi räknat med lön och sociala avgifter kostat sammanlagt omkring 1 500 000 kronor exklusive moms.

I år var vd:n och en tjänsteman från kommunägda fastighetsbolaget Higab på mässan en och en halv dag. Det skulle ha varit en dag till, men man fastnade i Bryssel på grund av dåligt väder. Ca en kvarts miljon kronor var Higabs MIPIM-nota i år och min fråga är – är det värt det?

Göran Sylvesten: – Vi har bedömt att det är värt det, det är därför vi åker dit. Det är världens största mässa, det är viktigt att locka investerare till Göteborg.

Reporter: - Hur många seminarier eller föredrag var du på?

Göran Sylvesten: – Vi, ja, nu kommer jag inte ihåg exakt. Men ett par, ett eller två, som jag hann med.

Reporter: - Ett eller två föredrag.

Göran Sylvesten: - Mm

Reporter: - Ja, jag tycker det låter lite.

Göran Sylvesten: – Ja.

Reporter: - För en mässa som pågår i fyra dagar.

Göran Sylvesten: – Ja, vi var, en dryg dag där, Och vi, vi, asså det är en gigantisk mässa, gigantiskt mässområde, oerhört intressant, Och det tar väldig tid att också ta till, försöka ta till sig delar i det hela. Det är ändå ett av de viktiga syftena.

Reporter: - Hur många möten skulle du säga att du hann med då?

Göran Sylvesten: – Ja, det är ju, spontana möten väldigt mycket, kan man säga, jag har ingen räkning på dem, alltså det är ju korta och långa möten, det beror på vad definitionen för möten är.

Reporter: - Då definierar jag möte att det ska hålla på i alla fall i mer än en halvtimme och det ska vara med viktiga personer som på något sätt gagnar Göteborgs kommuninvånare.

Göran Sylvesten: – Ja. några stycken skulle jag, sådär, mellan tummen och pekfingret säga.

Reporter: - Mm.

När jag tar fram ett  över dom en och en halv dagarna Sylvesten var i Cannes bekräftar han att han varit med på allt som står på schemat men när jag några minuter senare frågar om vilka föredrag han var på verkar dom redan ha fallit i glömska.

Reporter: - Vilka föredrag var det du var på då?

Göran Sylvesten: – Ja, ta fram det här schemat du hade så ska jag titta på det.

Reporter: - Nej, jag frågar dig nu, vilka föredrag var du på?

Göran Sylvesten: – Jag har varit på dom du läste upp.

Reporter: - Vad handlade dom om.

Göran Sylvesten: – Dom handlade om bla Köpenhamn Oslo. Vi hade också ett möte runt Rambergsvallen.

Reporter: - Jamen det är ju inget föredrag.

Göran Sylvesten: – Nej, men Köpenhamn Oslo var det föredraget.

Reporter: - Jamen du sa ju att du var på två föredrag, vilket var det andra föredraget du var på.

Göran Sylvesten: – Det, är framför allt det här Köpenhamn Oslo, sen var det ett mingel på kvällen.

Reporter: - Du sa tidigare att du var på två. Berätta om det andra föredraget du var på.

Göran Sylvesten: – Ja nu är det så att du var lite flytande i frågorna här och jag sa... kunde inte komma på exakt hur många det var. Men det är definitivt ett.

Reporter: - Ok, definitivt ett föredrag…

Göran Sylvesten: – Mm.

Reporter: - har vi kommit ner till nu då.

Göteborgs fastighetsbolag Higabs senaste fyra år på MIPIM, kostnad ca 1 100 000 kronor exklusive moms.

Alla kommunrepresentanter vi talar med är tydliga med att MIPIM framför allt är bra som en mötesplats och för att knyta kontakter – alla är där så att säga och det är därför svårt att uppskatta själva nyttan av dessa resor till Rivieran.

När jag först ber BRG om konkreta resultat får jag den här listan ”” här kan man läsa om företag från olika länder som håller på att etablera sig, eller har gjort det. Då jag ber om komplettering med namn på företagen blir det nej, det lämnas aldrig ut vare sig före, under eller efter etablering, dessutom var det, skrev man, fel i det första dokumentet och så får jag ett nytt – och nu är det inte längre ett resultat av MIPIM utan: ”” Företagsnamnen är dock fortsatt hemliga.

Men skam den som ger sig – jag frågar en tredje gång och då får jag det här. ” ” Här finns sex företag som har etablerat sig och flera av dem står nu med namn. Under 2010 står två företag uppsatta men de är båda utan namn och därmed omöjligt att kolla. Men under 2011 står Media Markt uppsatt, dom har 28 butiker i 22 städer i Sverige.

Reporter: – Jag tittade på butikerna i Göteborg, så var det en som tillkom 2006, en 2008, en 2012 och då undrar jag: vad menar ni med att sätta upp den som att det skulle varit ett resultat av att ni har varit med på MIPIM?

Patrik Andersson: – Ett: BRG bidrar, vi är ingen avtalsslutande part. Nummer två, så är MIPIM en den, det är att förenkla saker och ting enormt om man säger att vi sitter ner och träffar ett företag 45 minuter och sen är saker och ting klart.

Patrik Andersson: – Mm, men det tror jag alla förstår att det inte är så det går till.

Patrik Andersson: – Ja, jo men jag vill ändå, och då har vi träffat Media Markt.

Reporter: – Mm.

Patrik Andersson: - Och sen har Media Markt då, etablerat ytterligare en butik i Göteborg.

Reporter: – Men menar du att dom inte skulle ha gjort det om inte ni hade funnits på MIPIM?

Patrik Andersson: - Jättesvårt att säga.

Reporter: – Mm, sen har vi nästa företag då. RPG group Göteborg, står också uppsatta under 2011. Deras huvudkontor ligger i Göteborg, och etablerades 1990. Det står med här.

Patrik Andersson: - Mm, och då har ju RPG utökat i Göteborg.

Reporter: – Men menar du att det har att göra med erat arbete i MIPIM?

Patrik Andersson: - Ja, det är en delmängd.

Reporter: – Ett företag som har legat i Göteborg sedan 1990 har vid ett tillfälle utökat sin verksamhet i Göteborg och det beror delvis på att ni hade möte med dom på MIPIM 2011?

Patrik Andersson: - Delvis, ja.

Reporter: - Tar vi nästa 2012, då har vi Hornbach Dom etablerades 2003, dom har fem varuhus i fyra städer.

Patrik Andersson: - Mm.

Reporter: – Menar du att det har med mipim att göra?

Patrik Andersson: - Ja.

Reporter: – Just här i Göteborg?

Patrik Andersson: - Ja.

Totalkostnaden då för de senaste fyra åren på MIPIM?

Enligt våra beräkningar har BRG i princip gått plus minus noll. Då dom alltså tar betalt av sina partners från privata näringslivet och statliga och kommunala bolag. Men då är inte lönekostnaderna med. BRGs vd uppskattar själv att man lagt ner omkring 2200 timmars arbete bara för årets Mipim. Men dom övriga kommunala: Stadsledningskontoret, Stadskansliet, Fastighetskontoret, Stadsbyggnadskontoret, Higab, Älvstranden, Framtiden, Familjebostäder och Bostadsbolaget har sammanlagt för en fyradagarsmässa de senaste fyra åren betalat omkring 4 600 000 kronor, plus moms, plus löner och sociala avgifter.  

Minns ni slippen på inköpet som Mats Andersson gjorde bara några timmar innan han skulle resa hem. Det stod ju ”frukostmat” på hans redovisning. Men nu har från livsmedelsbutiken kommit och därmed beviset på vad det egentligen var Mats Andersson handlade den där morgonen och som göteborgarna i slutändan fick stå för.

Sex flaskor Cremant det vill säga vin tillverkat som Champagne men utanför själva distriktet Champagne, fyra askar med fransk gourmetmat, en bit äkta parmesanost och färsk sparris.

Mats Andersson: – Ja.

Reporter: – Hej det här är Sophia Djiobaridis på Uppdrag granskning igen, jag har bara en snabb fråga till dig ett kvitto här som du har lämnat in som det står frukost mat på, som du köpte.

Mats Andersson: – Jag har ju sagt att det jag.

Reporter: - Jo, men det är faktiskt bara du som kan svara på detta det är ingen annan...

Mats Andersson: – Ja men då det...

Reporter: – Det står frukostmat på det och när jag kollat upp vad det är så är det ju sex flaskor Champagne bland annat.

Mats Andersson: – Det tror jag inte.

Reporter: - Ja men så är det.

Mats Andersson: - Jag jobbar inte där så jag har inte med det här att göra.

Reporter: - Du lämnar in ett kvitto och skriver att det är frukostmat och sen så köper du hem Champagne?

Reporter: - Och låter Göteborgs skattebetalare betala det?

Mats Andersson: – Jag har inte med det att göra.

Reporter: - De är stämplat bara timmar innan planet gick hem, för dig.

Mats Andersson: – Det tror jag inte heller

Reporter: - Nä, men då får vi väl träffas så får vi väl titta på det.

Mats Andersson: – Jag har sagt du vet vad jag har sagt, det gäller fortfarande.

Reporter: – Hur kan man göra något sådant – du tjänar över en miljon kronor om året i lön och så lämnar du in ett sådant här kvitto?

Mats Andersson: – Tack så mycket, tack jag har inte tid längre – hej då.

Senare inser jag att jag har tagit fel och kallat det inhandlade bubblet för champagne så jag ringer upp igen.

Mats Andersson: – Hej du har kommit till mats tala in ett meddelande så ringer vi upp efteråt, ha det bra.

Reporter: – Ja, hej Mats, Sophia Djiobaridis, Uppdrag granskning igen, jag inser att jag sa fel i frågan till dig angående det här kvittot som du har skrivit frukost mat på det är ju sex flaskor Cremant du har köpt där inte den dyrare champagnen så jag skulle hemskt gärna vilja ställa frågan igen var snäll och ring mig snarast.

Men trots upprepade försök hör jag aldrig något från Mats Andersson igen.

Bara genom att gå igenom kostnader för ett arrangemang för några få personer, några få dagar har vi kunnat visa att kontrollen många gånger är obefintlig och det bäddar för missbruk. 

En nuvarande och en före detta av kommunens verkställande direktörer som var och en idag tjänar över en miljon kronor om året och som har eller har haft stor makt över hur Göteborgarnas pengar används går inte med på att intervjuas. Men deras utlägg går igenom, för kvitton från en vd detaljkontrolleras inte i Göteborg. Och på så sätt kan man köpa med sig sex flaskor Cremant hem från Rivieran och kalla det frukost. Eller gå till en klädboutique och inhandla ett svart damplagg, sen skriva lunch på kvittot och låta kommuninvånarna betala.