Nu gäller pragmatism och försiktighet. Hur den nya eran går hem bland ombud som kräver en fredsminister och ett mål om fred på jorden 2099, senast, återstår att se.

Språkrörsskiftet i fokus

Fredagen den 13 maj inleds Miljöpartiets kongress i Karlstad, där solen alltid lär skina. Första dagens stora tilldragelse är förstås skiftet på språkrörstronen, där Isabella Lövin, med allra största sannolikhet, tar plats istället för Åsa Romson.

Partiet vill ha en nystart, som uttrycket lyder. Det ser de ut att få.

Isabella Lövin har redan i sina uttalanden visat att hon inte svävar på moln, hon är nere på jorden. Eller som det uttrycks i ett svar från partistyrelsen till en av motionerna, som vill ta avstånd från den nya hårda asylpolitiken: Ibland är inte det politiskt bästa det politiskt möjliga.

Har lovat sluta säga ”skit”

Och språkröret Gustav Fridolin genomgår en metamorfos, där han enligt egen utsago blivit ödmjuk. Han ber om förlåtelse för nästan allt han gjort och sagt den senaste tiden.

Till exempel lovar han att sluta säga ”skit” om beslut han varit med om att fatta, istället ska han peka ut nya möjliga vägar. Den höga svansföringen är, i alla fall tillfälligt, förbytt i slags tillstånd av sticka svansen mellan benen.

Kongressen, där både Åsa Romson och partisekreterare Anders Wallner håller avskedstal, blir en mätare på hur berett partiet är att flyga lägre och inte vara Miljöpartiet längre såsom vi känner det. Utan mera kompromissvilligt och försiktigt med inställningen att förändra världen i gångtakt istället för i språngmarsch.

Blir det en öronbedövande krock mellan den gröna idealismen och den kanske gråare pragmatismen? Hur hårt kommer kongressombuden att bakbinda språkrören med datum på när politik ska vara genomförd?

Hård flyktingdebatt att vänta

Flyktingpolitiken fick Åsa Romson att gråta och många miljöpartister sörjer med henne. En motion som samlat ett stort antal namn kräver att Miljöpartiet verkar för en amnesti för de som fått avslag på sina asylansökningar.

Regeringens uttalade politik går ut på det motsatta, att tillföra polisen mer resurser så att de som kallas papperslösa ska lämna landet så fort som möjligt. Partistyrelsen har avslagit motionen men debatten lär bli hård och utgången är oviss. 

Flyktingpolitiken är det djupaste såret som regeringsmedverkan har åsamkat. Partistyrelsen lovar i kongresshandlingarna att ”göra allt som står i vår makt” för att delar av den lag som är på väg att sjösättas och som ligger på EU:s miniminivå ska kunna avskaffas i förtid.

Men även om solen värmer i Karlstad när miljöpartisterna klubbar den inriktningen blir det kallare för språkrören när de återvänder till regeringskansliet i Stockholm.

Där finns justitieminister Morgan Johansson, som bara är en av flera ministrar inklusive statsministern själv, som för allt i världen inte vill ha en repris på den situation som rådde i höstas, när en ström av asylsökande kom till Sverige.

Schlyters strid i brunkolsfrågan

Riksdagsledamoten Carl Schlyter är en av de som pressar och trycker på. Han vill inte gå kompromissens svala väg. Schlyter går hellre på glödande kol, även om det är just där Miljöpartiet riskerar brännskador.

Carl Schlyter vill till varje pris att Vattenfall behåller brunkolsverksamheten. Språkrörens hållning är att i så fall måste ägardirektiven ändras och för det finns ingen majoritet i riksdagen. Det ska vi bli två om är Schlyters svar.

Vattenfall har ingen formell punkt på dagordningen. Men den kan ändå skymma i solen i Karlstad, där alla förväntar sig nystart. På söndag eftermiddag vet vi i alla fall något om vilken sorts nystart miljöpartisterna vill ha.