Senare under dagen ska också läkaren ge sin berättelse om vad som hände timmarna efter att spädbarnet kopplades bort från respiratorn.

Enligt åklagaren har läkaren förgiftat ett döende tre månader gammalt spädbarn med narkosmedlet tiopental. Läkaren nekar till brott.

Rättegångens andra dag inleds med förhör med mamman till det spädbarn som den dråpåtalade läkaren, enligt åklagaren, ska ha förgiftat.

”Ett överlevande missfall”

Den unga kvinnan talar med lugn röst, sitter framåtlutad iklädd grön t-shirt och med det långa blonda håret i en hästsvans. Hon berättar om sin lilla flickas få månader i livet, om felbehandlingar och komplikationer.

Den åtalade läkaren, som antecknar flitigt, döljer även i dag sitt ansikte med en stor sjal.

Om vården den sista tiden säger mamman:

-Under all kritik.

Däremot beskriver hon den åtalade läkaren som ”sympatisk”.

Vid ett möte fick föräldrarna höra från en annan läkare att deras barn var ”ett överlevande missfall”. Under samma möte fick föräldrarna resultatet av en magnetröntgen.

-Hon var hjärndöd. Hon hade inte haft ett värdigt liv om hon hade fått fortsätta leva, säger mamman.

Därefter orkar hon inte längre fortsätta att berätta och rätten beslutar om att ta en tidigarelagd paus.

Flera anhöriga på plats

När rättegången fortsätter berättar mamman om dagen då flickan dog. Åklagaren fokuserar i sitt förhör med mamman på hur barnet fick medicin och vem som gav henne det de sista timmarna.

Föräldrarna hade fått bjuda in ett tiotal anhöriga när de planerade att avbryta den livsuppehållande behandlingen.

Enligt mamman var det bara den åtalade läkaren som gav barnet smärtstillande under dagen. Barnet fick också morfin genom en automatisk pump. Hela tiden var läkaren eller en sköterska närvarande, berättar mamman.

Bad om mer smärtstillande

Efter att respiratorn hade kopplats av började flickan få svårt att andas, och mamman berättar att hon vädjade till sjukhuspersonalen om att ge barnet mer lugnande medicin.

Som svar fick hon att det inte var möjligt, att man måste hålla sig till en viss morfingräns.

Senare fick barnet ändå ett par sprutor. Mamman antog att det var mer morfin.

-Vi står alla runt henne. Sedan somnar hon in när hon får den sista sprutan, säger mamman, som gråter medan hon berättar.

När läkaren gav sprutan lyssnade hon på barnet med ett stetoskop. Efter en stund konstaterade hon att flickan hade somnat in, berättar mamman.

Hon hade då inga tankar på om läkaren hade gjort något fel.

-Jag ville aldrig att hon skulle få så mycket lugnande att hon dog av det, säger mamman.

Åklagaren frågar mamman om hon själv under de aktuella timmarna givit barnet någon spruta. Men mamman svarar nej.

Åklagaren frågar också om hon sett någon annan än den åtalade läkaren ge barnet någon spruta, och mamman svarar återigen nej.

Sorglig tid

Efter dotterns död ville föräldrarna få tillgång till sjukhusjournalerna, men enligt mamman dröjer sjukhuset med att lämna ut dem. De får heller inte något besked om vilken den riktiga dödsorsaken var, säger hon.

Till slut går föräldrarna till polisen för att ta reda på hur man gör för att få reda på vilken dödsorsaken var, och om det går att få en obduktion gjord.

-Jag har aldrig fått veta dödsorsaken. Jag fick se dödsattesten för första gången i tisdags, berättar mamman i förhöret.

”Inget förtroende”

Innan pausen berättade också mamman om hur resonemangen gick mellan föräldrarna och sjukhuset när föräldrarna tidigare ville flytta flickan till Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

-Vi ville flytta henne, för vi hade inget förtroende längre.