Mordet på fyraårige Kevin i Arvika 1998 kommer att utredas igen – en av anledningarna är kritiken mot de många och långa förhören med de två misstänkta barnen. De sju och fem år gamla pojkarna som bedömdes vara skyldiga hördes över 30 gånger på drygt två månader, utan juridiskt ombud – vilket i dag är olagligt.

– Två, i undantagsfall tre, gånger har polisen på sig att få fram vittnesuppgifter från små barn. Efter det blir det svårt för dem att skilja på sanning, minnen, uppgifter som kommer från annat håll, drömmar och fantasier, säger Nina Rung, kriminolog och barnutredare vid Stockholmspolisen.

LÄS MER: Reportern svarade på frågor om fallet i SVT:s chatt

”Fruktansvärt riskabelt beteende”

Advokat Thomas Olsson tycker att programmet var rent obehagligt att se.

– Det framgår tydligt, särskilt av sista förhöret, att utredaren inte är intresserad av att ta reda på vad barnet eventuellt kan ha sett. Man utövar en oerhörd psykisk press på den här femåringen för att han ska säga vad utredaren vill att han ska säga. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det ett fruktansvärt riskabelt beteende, säger han i kvällens Aktuellt.

– Det finns flera omständigheter i den här utredningen som är väldigt uppseendeväckande. Förutom pressandet i förhören finns det ju ett alibi och vittnen som utesluter att pojkarna skulle kunna ha haft något med händelsen att göra. Det finns många misstag i utredningen som gör påståendena om att pojkarna skulle ha varit inblandade djupt problematiska.

LÄS MER: Bröderna tvivlar på att de dödade Kevin

Pekade ut mjölkpaket som mordvapen

Olsson avfärdar minnesexperten Sven Å Christianssons påståenden om att det skulle finnas en inspelad berättelse om våldet och många precisa uppgifter om hur mordet gick till.

– Sven Å Christiansson får själv stå för sin definition av vad en sådan berättelse skulle bestå i. Läser man förhören i förundersökningen så finns ingen sådan berättelse. Det finns ingen berättelse från någon av bröderna som innehåller uppgifter som överensstämmer med vad den tekniska utredningen, brottsplatsundersökningen eller den rättsmedicinska undersökningen säger.

– Man kan bara konstatera att hela förhörsserien slutar med att det här barnet är så förtvivlat att han pekar ut ett mjölkpaket som mordvapen. Det är på den nivån uppgifterna lämnas. Att påstå att detta är detaljerade uppgifter som skulle bekräfta misstankarna är absurt.

Minnesexperten försvarar beslutet

I en artikel på DN Debatt försvarar minnesexperten Sven Å Christiansson beslutet att hålla intensiva förhör med pojkarna.

”Jag hänvisade till internationell forskning och vetenskapliga fallstudier med det övergripande rådet att barn som har bevittnat våld, utsatts för sexuella övergrepp eller själva begått dödligt våld eller övergrepp behöver tid för att kunna berätta. All erfarenhet visar att oro, rädsla, lojalitet, skam och skuld hos barnen gör att de endast successivt kan närma sig det svåra och ofta sker detta fragmentariskt”, skriver han.