Det var en fiskare som av en slump upptäckte den sovjetiska dieselubåten i Gåsefjärden i oktober 1981.
Den hade kört fast på ett grund mitt inne i militärt skyddsområde och försökte köra loss hela natten och morgonen dagen därpå.
Den sovjetiska ubåten uppgav inte att den var i sjönöd och det dröjde många timmar innan försvarsmakten larmades. Sverige hamnade därmed i sin allvarligaste kris med Sovjet sedan de sköt ner ett svenskt spionflygplan över Östersjön på 1950-talet.
Ubåten fick det populära namnet ”Whiskey on the rocks” eftersom modellen var Whiskey.
Sovjet påstod att ubåten hade beteckningen U137, men den hette egentligen S363. Namnet U137 var påhittat. U fanns inte i det sovjetiska ubåtsalfabetet.
Besättningen på ubåten påstod att det var fel på navigationsutrustningen, vilket svenska myndigheter tvivlade starkt på. Högt uppsatta sovjetiska underrättelseofficerare var ombord.
Presskonferensen med statsminister Torbjörn Fälldin blev uppmärksammad i hela världen då han slog fast att ubåten med stor sannolikhet hade kärnvapen ombord.
I dag nästan 40 år senare är det fortfarande oklart om det var kärnvapentorpeder eller kärnvapenminor eller både och.
En sak är klar. Sovjetunionen hade den kapaciteten i Östersjön.
Tusentals ubåtslarm
Efter S363 hörde och såg svenska folket ubåtar överallt.
Tusentals larm rapporterades under 1980- och 90-talen. De stora ubåtsjakterna drog igång, men upphörde efter Sovjetunionens upplösning.
Så plötsligt på hösten 2014 drog en ubåtsjakt igång igen utanför Stockholm. Det blev som en repris på kalla kriget, fast försvarsmakten talade om en ”underrättelseoperation”.
Ända sedan S363 gick på grund för snart fyra decennier sedan rivs gamla sår upp när det publiceras nya uppgifter om ubåtarna.
Samma frågor ställas på nytt. Samma frågor som ställts i nästan 40 år.
Vilka ubåtar kränkte svenskt territorium och varför? Finns det överhuvudtaget bevis för ubåtskränkningar? Så sent som förra hösten fick dessa uppgifter uppmärksamhet i media ännu en gång – att det saknades bevis.
Och varje gång ”ubåtsfrågan” hamnar i rubrikerna drabbar olika fraktioner samman. Frågan är nästan lika laddad som det olösta mordet på statsminister Olof Palme.
”Inget konstigt”
Enligt de amerikanska dokument som SVT publicerade på tisdagen fick tjänstemän vid den amerikanska ambassaden i Stockholm förhandsinformation av Carl Bildt om slutsatserna i ubåtsskyddskommissionen 1983.
Bildt säger att han lämnade informationen muntligt. Han menar dock att det inte är något konstigt eftersom även Sovjetunionens ambassad fick förhandsbesked, enligt honom själv.
Ingvar Carlsson (S), Olof Palmes nära medarbetare, menar att Bildt svikit landet och dess regering.
Ordet spion haglar på Twitter.
Tre statliga kommissioner
Tre statliga kommissioner har granskat de bevis som Försvarsmakten lagt fram och som kommissionernas ledamöter grävt fram i arkiven.
Den första kommissionen, ubåtsskyddskommissionen, där Bildt var ledamot, slog fast att det var ubåtar från Warsawapakten som utfört ubåtskränkningarna 1982 nära marinbasen i Hårsfjärden – knappt ett år efter S363:s grundstötning utanför Karlskrona.
Och så fortsatte det under hela 1980-talet. Stora ubåtsjakter i skärgårdarna och sjunkbomber. Dramatiska bilder i tv.
Den andra kommissionen 1995 kom fram till att ubåtskränkningar hade inträffat. Men kommissionen ansåg att det gick inte att bevisa vilken eller vilka nationer som hade orsakat kränkningarna. Sovjetunionen ansågs ha huvudmotivet, enligt kommissionen.
Sedan kom falsklarmen med minkar och fiskar som ställde till det. Försvarsmakten tvingades avfärda ett antal bevis och tog rejält med stryk.
Färre än tio konstaterade kränkningar
Den tredje statliga ubåtskommissionen presenterade sina slutsatser 2001.
Den kom fram till att det då fanns bevis för ”färre än tio konstaterade ubåtskränkningar” under åren 1980 till 2000.
Till det ska läggas ”ett 30-tal allvarliga incidenter” under samma period.
Kommissionen slog även fast att inte bara sovjetiska ubåtar hade motiv att göra intrång i svenska vatten under det kalla kriget. Även ubåtar från Natoländer kan ha haft motiv, ansåg kommissionen.
Detta var ett scenario som även före detta statsminister Ingvar Carlsson (S) beskrivit i sina memoarer, vilket även en tidigare amerikansk försvarsminister (Caspar Weinberger) och en brittisk marinminister (Sir Keith Speed), sagt i SVT år 2000.
Men de sade att det inte var frågan om kränkningar. De kallade det en sorts beredskapstester av svensk förmåga sedan den sovjetiska kärnvapenbestyckade ubåten gått på grund i militärt skyddsområde hos den då hemlige partnern Sverige som de ansåg inte kunde hålla flanken mot Sovjet.
De menade att svenska myndigheter var införstådda i ”intrången”, vilket ingen statlig utredning hittills kunnat bekräfta.
”Samarbete läcker”
De amerikanska dokument som SVT publicerat visar återigen hur nära militärt samarbete Sverige har haft med USA och andra Natoländer under kalla kriget.
Ända sedan 1990-talet har nya detaljer avslöjats efter forskning, statliga utredningar och uppgifter i massmedia.
Men före 1991 ansåg regeringarna att det var viktigt att dölja samarbetet för allmänheten av rädsla för Sovjet. Men Sovjet kände till samarbetet genom sina informatörer och spioner.
”Sista såret”
2018 sker den rödgröna regeringens militära samarbete med USA och Storbritannien helt öppet. Det anses inte vara kontroversiellt.
Men skillnaden 2018 är att samarbetet utvecklats väsentligt sedan 2014 då Peter Hultqvist (S) tillträdde som försvarsminister. Och han är öppen med det, i de delar han anser att han kan vara det.
Nu återstår att se om det är sista gången ubåts-såren rivs upp eller om de kommer att fortsätta?
En sak är säker – i takt med att det blir allt mindre kontroversiellt för makthavare att tala om Sveriges nära samarbete med Nato och dess medlemsländer så kommer fler detaljer från kalla kriget att läcka ut.