Slutsatsen av Annie Lööfs besked på torsdagen är att svensk politik nu helt har gått i baklås. Alla tänkbara regeringsalternativ blockeras av ett eller flera partier.
Och hur partierna ska ta sig ur denna återvändsgränd är fortfarande oklart – men det måste de göra om de vill undvika ett extraval.
Annie Lööfs besked på presskonferensen kan också ses som luftslottet som sprängdes. Visst skyller hon sitt misslyckande på Socialdemokraterna och Moderaterna, men de flesta har sedan länge förstått att dörren varit stängd för de regeringsalternativ som Annie Lööf velat pröva.
Var nödvändigt för henne
Moderaterna har från början sagt nej till att ingå i en alliansregering som samarbetar med Miljöpartiet. Och varken Socialdemokraterna eller Moderaterna har varit det minsta intresserade av någon stor samlingsregering med enda syftet att isolera Sverigedemokraterna.
Och när varken Socialdemokraterna eller Moderaterna varit beredda att ändra sig under Annie Lööfs sonderingsuppdrag har hon till sist själv tvingats erkänna sitt misslyckande.
Ett stort nederlag för Annie Lööf, javisst, men man kan ändå inte avfärda hennes sonderingsuppdrag som slöseri med dyrbar tid. Sannolikt var det nödvändigt även för henne att köra in i kaklet ordentligt. Först då kan hon börja närma sig något av de realistiska alternativen i denna regeringsbildning.
Skapar utrymme för nya mandat
Möjligen kan man invända att både hon och Jan Björklund borde ha insett detta redan några dagar efter valdagen då det stod klart att Alliansen faktiskt inte vunnit valet utan att de rödgröna partierna fortfarande är största block. Så länge Alliansen inte är beredd att ta stöd av Sverigedemokraterna kan man alltså inte bilda regering, vilket också Annie Lööf och Jan Björklund nu sentomsider tvingats inse.
Det misslyckade sonderingsförsöket skapar utrymme för såväl Annie Lööf som Jan Björklund att skaffa sig nya mandat inför den fortsatta processen.
Efter det höga tonläget både före och efter valet har Annie Lööf varit piskad att visa sina väljare att hon är beredd att köra sina regeringsalternativ i botten. Det har hon nu gjort och därmed kan hon ta nästa steg.
Fortsatt nyckelroll för C
Det låsta läget för alla tänkbara regeringsalternativ innebär att både Centerpartiet och Liberalerna rimligen är beredda att ompröva sina positioner i regeringsfrågan.
Centerpartiet har här en fortsatt nyckelroll. Med sina 31 mandat i riksdagen kan partiet bli direkt avgörande för Stefan Löfvens ambitioner att fortsätta som statsminister.
Alternativet är ett extraval och det är inte särskilt attraktivt för Centerpartiet som i så fall skulle riskera att pekas ut som syndabock. Liberalerna skulle samtidigt riskera att åka ur riksdagen.
Går inte ihop med en sammanhållen Allians
Frågan är dock vad ett nytt mandat skulle kunna bestå av? Mandatfördelningen har ju inte förändrats varför en Alliansregering är fortsatt osannolik. Så länge Centerpartiet och Liberalerna säger blankt nej till alla former av stöd från Sverigedemokraterna kan M-ledaren Ulf Kristersson glömma att bli statsminister.
Däremot har både Annie Lööf och Jan Björklund i olika sammanhang talat om behovet av blocköverskridande samarbete. Samtidigt har de dock varit hårda kritiker av Stefan Löfven, men här finns inte samma ideologiska laddning som i förhållandet till Sverigedemokraterna. Bara det faktum att både Lööf och Björklund velat diskutera sakfrågor med Löfven visar att de överväger att ta steget.
Hur går då detta ihop med att Lööf och Björklund gång på gång upprepar mantrat att de vill hålla ihop Alliansen? Det gör det förstås inte. Om C och L står fast vid att aldrig befatta sig med SD och dessutom undvika ett extraval är enda slutsatsen att de måste lösgöra sig från Moderaterna och Kristdemokraterna.
Det mesta talar för en S-ledd regering
Vi ser redan signaler som tyder på att just detta nu håller på att ske. Det handlar om öppna angrepp mellan partiledarna i Alliansen och hårda anonyma anklagelser, som till exempel dagens beskyllningar från centerpartister att det framför allt var Moderaterna som fällde Annie Lööfs regeringsäventyr.
Därmed talar också det mesta för att det är så detta politiska drama kommer att sluta, det vill säga att Centerpartiet och Liberalerna till slut kommer att släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering. Givetvis i utbyte mot betydande politiska eftergifter.
Men vägen dit kan bli fortsatt lång och krokig. Och det svåra läget för Liberalerna kan mycket väl förändra läget helt. Visst ser det ut som att Jan Björklund inte har något emot att sätta sig i en S-regering, men krisande opinionssiffror kan sätta igång en intern partirevolt som leder till att han avsätts och att partiet väljer motsatt väg.
Läget kan förändras i grunden
Så trots att två och en halv månad gått sedan valet är läget fortsatt helt ovisst i regeringsfrågan. Skulle C och L plötsligt svänga i sin syn på att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister förändras läget i grunden.
Allt detta gör talmannen Andreas Norléns uppdrag mycket svårt. Hans nästa steg i den här regeringsbildningen kan få avgörande betydelse för om försöken att bilda regering lyckas eller om Sverige går mot extraval. På fredagen får vi ett första besked om vilka steg han är beredd att ta.