När barn blir utsatta för ett brott får de ofta komma till ett så kallat barnahus, en plats där personer under 18 år får stöd och hjälp av flera myndigheter och stödfunktioner så som polis och socialtjänst på en och samma gång.
Men majoriteten av barnahusen uppger att ärenden med barn som bevittnar våld inte tas upp i samma utsträckning som när barn själva blivit slagna eller utsatta för sexuellt våld. Det visar en kartläggning från Barnafrid på Linköpings universitet. Det kan till exempel leda till att barnen måste vänta på förhör.
– De här ärendena stannar upp hos polisen. Tiden till att få stöd och hjälp blir längre för de barnen. Och tar det väldigt långt tid kan barnen uppleva att ingen är intresserad av deras upplevelser, säger Markus Cifuentes, samordnare på Barnahus i Uppsala.
Barnen osynliggörs i rättsprocessen
När den nya lagen infördes 1 juli 2021 skulle barnen som blir vittne till våld i nära relationer betraktas som målsägande, istället för vittnen. Därmed skulle barnen också få ett starkare skydd.
– Men det finns en stor risk att om barnen inte kommer till Barnahus så osynliggörs de i rättsprocessen och får inte samma stöd. De här skillnaderna ska inte finnas utan de här barnen ska ses som målsägande på samma sätt som andra barn som blir utsatta för brott, säger Sandra Skoog, utredare på Barnafrid på Linköpings universitet.
Rutinerna brister hos polisen
Våldsgärningarna som det är straffbart att låta barn se eller höra kallas grundbrott. Det kan till exempel vara misshandel eller olaga hot. Grundbrotten utreds av poliser som handlägger brott mot vuxna, vilket kan leda till att även barnfridsbrotten ibland utreds av poliser som vanligtvis hanterar vuxenärenden. Det kan vara en anledning till att barnen inte alltid fått sina rättigheter tillgodosedda, enligt polisen.
– Där har vi haft utmaningar, man har inte haft rutinerna på vuxenärenden att börja planera med socialtjänst och barnahus. Men jag vet att poliser runtom i Sverige jobbar för att förbättra samarbetet, säger Ulrika Kvarnström, verksamhetsutvecklare på polisen.
Fakta: Finns det skillnader i hur barnfridsbrotten tas upp på Barnahus?
Barnahusen i kartläggningen från Linköpings Universitet fick svara på samma fråga: ”Finns det skillnader kring hur ärenden med barn som bevittnat våld aktualiseras jämfört med barn som blivit slagna eller utsatta för sexuellt våld?”
Så svarade de:
Ja: 15 %
Till viss del: 54 %
Nej: 31 %
Barnahusen lyfte fram att det är viktigt att barn som bevittnat våld får lika god tillgång till stöd och hjälp som andra våldsutsatta barn. De beskrev också att barnets möjlighet att höras kan bli begränsat om inte en vuxen vill delta i brottsutredningen, och att polisens begränsade resurser kan påverka hanteringen av barnfridsbrott.
Enkäten besvarades av 26 av landets 33 Barnahus.
Källa: Barnafrid, Linköpings universitet.
