Klockan var fem på morgonen en februaridag förra året när Elisabeth plötsligt blev överfallen av en okänd man.

– Han står bakom mig och trycker sin kniv mot hals och frågar om jag vill dö, berättar hon.

Det hela är över snabbt och tack vare hjälp från arbetskamrater och arbetsgivare kunde hon gå vidare efter händelsen och jobba kvar. Men ett drygt halvår senare händer det igen.

Blir överfallen igen

– Efter den andra händelsen slutade jag jobba på den här arbetsplatsen. Jag fick mycket stöd men det gick inte att fortsätta.

Mannen som rånade Elisabeth den andra gången greps senare och har nu dömts till fängelse och utvisning efter avtjänat straff. För henne som brottsoffer blev det ett sätt att gå vidare när hon träffade förövaren i rättsalen.

– Det kändes ganska skönt att se någon som man upplevt som så farlig i en så utsatt situation. Han var inte ”stora stygga vargen” längre. Han var bara en person som inte kan göra mig något längre.

Otrygghet har blivit valfråga

Att röra sig ensam på kvällar är något som Elisabeth undviker efter de båda händelserna. Samtidigt menar hon att man inte får brytas ner av att man blivit utsatt för brott.

– Man får försöka skaka av sig det här så gott det går. Den jobbigaste biten i hela återhämtningsprocessen är att vara rädd. Det tar mer energi av mig att vara orolig än att faktiskt råka ut för något. Det är något jag själv ska försöka jobba på, säger Elisabeth.