Till att börja med såg det så enkelt ut för Anna Kinberg Batra att ta sig fram till toppen. Det svåraste hindret försvann på ett tidigt stadium, när partikamraten Catharina Elmsäter-Svärd drog sig ur kampen om partiledarposten. Efter det var enigheten stor i partiet, det var rena rama rälsåkningen för Kinberg Batra att en bit in i advent bli föreslagen av valberedningens ordförande, Lars-Ingvar Ljungman, till partiets nya ledare.
Men sen utbröt stormen. Den kom direkt efter att Anna Kinberg Batra fått med sig regeringen och Stefan Löfven på det som både hon och Alliansen lirkat med under flera veckor: decemberöverenskommelsen. Handslaget, som ska göra det lättare för en regering i minoritet att styra Sverige. Alliansen trodde ju att decemberöverenskommelsen var en seger över en motsträvig socialdemokrati. Så den tillträdande partiledaren, Anna Kinberg Batra, måste ha fått åtminstone en lättare chock över hagelkulorna som ven i luften mitt i helgfriden. De kom från en gammal partiledare, Ulf Adelsohn, de kom från två gamla kulturministrar, Lena Adelsohn Liljeroth och Cecilia Stegö Chilo, de kom från en gammal försvarsminister, Mikael Odenberg. Vokabulären var inga om och men eller mellan raderna. De skrek ut att decemberöverenskommelsen var en villkorslös kapitulation. Det talades om svek och skam och Facebook svämmade över.
Få vet vad hon vill med sitt ledarskap
Det är ingen drömstart för en ny ledare – att inför öppen ridå få sin auktoritet underminerad redan före tillträdet. Men på extrastämman i dag lär julöverenskommelsen inte bli något tema, en sådan här dag är det högtidstalen som gäller. Men Anna Kinberg Batra kommer att ha en enorm press på sig att bedriva hård opposition inte bara med nålstick, helst ska knivarna fram. För att bevisa att decemberöverenskommelsen inte är den tvångströja för oppositionen som kritikerna hävdar.
Vad Anna Kinberg Batra vill med sitt ledarskap för Moderaterna tycks det vara få som vet. Hennes framtoning liknar Fredrik Reinfeldts och hon verkar vara fast i samma övertygelse som han att Sverige ska vara ett land med öppna gränser för omvärlden. Men migrations- och integrationspolitiken blir en av Anna Kinberg Batras stora utmaningar. Efter att Fredrik Reinfeldt lämnat partiet verkar partifolket ha ett skriande och uppdämt behov av att diskutera de laddade frågorna. Och säga sådant som de uppfattade var förbjudet på Reinfeldts tid. Att till exempel tala om minskade volymer. Anna Kinberg Batra har sagt att hon inte vill strama åt migrationspolitiken. Men det finns en motion i riksdagen, undertecknad av bland andra förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, som vill skärpa reglerna för anhöriginvandring.
Krav att Kinberg Batra inte ska bli ny Reinfeldt
Försvarspolitiken, med omfattande nedskärningar är fortfarande ett öppet sår för många moderater. ”Det tar tid att glömma Tolgforstiden” som en moderat uttrycker saken. Den nya partiledaren lär bli tvungen att återupprätta det anseende för moderat försvarspolitik som i mångas ögon försvann under Borgs och Reinfeldts ledarskap.
En annan fråga, vars varumärke bleknade med Nya Moderaterna, är arbetsrätten. Reinfeldt och Borg var benhårda med att LAS, lagen om turordningsregler vid uppsägning, var skriven i sten. Men efter valförlusten ljöd andra tongångar från Anders Borg som krattade manegen för Anna Kinberg Batra när han i en intervju före jul var inne på att det var dags att ändra i LAS.
Även om Fredrik Reinfeldt har varit den mest framgångsrike partiledare som Moderaterna har haft ser det ut som om kraven på Anna Kinberg Batra blir att hon inte ska bli en ny Reinfeldt.