Som etnolog och forskningsledare vid Mångkulturellt centrum i Fittja i Stockholm har Réne León Rosales bland annat fördjupat sig i frågor om hur kommuner kan förbättra sitt arbete mot diskriminering. Han förklarar vidare hur vardagsrasism kan ta sig uttryck:

– Att det görs skillnad i hur man bemöts utifrån normer om var vissa kroppar hör hemma på vår planet och vilka egenskaper som kopplas till vissa kroppar, säger han.

– Så om man utgår ifrån normen att vara svensk kopplas till vithet, så kan man om man avviker från den normen mötas av till exempel förvåning över att man pratar bra svenska eller ständiga frågor om var man är född, även om man är född i Sverige.

Varför kan det vara ett problem?

– Händelserna kan var för sig ses som helt ofarliga, men om man ständigt utsätts för det kan det leda till det vi kallar internalisering: att man tänker ”jag trodde att jag hörde hemma här, men det gör jag inte”. Det är ett problem i ett demokratiskt samhälle som vill vara inkluderande och där utseende inte ska spela någon roll.

Intensivt debatterat begrepp

René León Rosales säger att efter att begreppet vardagsrasism introducerades inom forskarvärlden på 1990-talet, har teorierna om rasism utvecklats. Från att ha handlat om intention och organisation handlar det nu om effekten av handlingar.

– Då frågar man sig istället: Vad leder det till när man behandlas på ett annat sätt? Och hur är dessa handlingar kopplade till samhällsstrukturer som vi kan observera?

– Man lägger också fokus på offer istället för förövare: Vilka konsekvenser har det i vardagen för den som drabbas av vardagsrasism?

Han berättar hur det förr fanns en väldigt intensiv debatt inom forskningsvärlden huruvida ord som ”vardagsrasism” och ”främlingsfientlighet” urvattnar rasism som begrepp.

– Men jag tror att det finns en större enighet när det gäller att problematisera den traditionella förståelsen av rasism och inte reducera rasism till fascism. Det har funnits en otrolig teoriutveckling när det gäller komplexiteten av rasism.

Individer kan göra skillnad

Men hur kan något som är så svårt att sätta fingret på som vardagsrasism motverkas av samhället?

Irene Molina, professor i kulturgeografi och vetenskaplig ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet, säger att media bör vara uppmärksamma på sin makt när det gäller stigmatisering av grupper och att de största förändringarna i samhället görs politiskt.

Men hon säger också att individer kan göra skillnad.

– Det är något man ser oftare på gatorna och i tunnelbanan – folk reser sig upp och säger ifrån, säger hon.

– Att stå upp mot rasism har också stor effekt som symbolhandling, eftersom det, precis som lagstiftningen, säger till oss medborgare vad som är tillåtet och inte.

René León Rosales, tror att utbildning och förståelse är nöten att knäcka.

– Man behöver göra en kunskapsresa, att vara ödmjuk och försöka förstå maktrelationer och acceptera att man som vit svensk har vissa privilegier. Det kanske inte är en resa alla vill göra, men om man hade kunnat prata om det här i utbildningssamanhang så vore det bra, säger han.