1998 dokumenterades det första fallet av ett flyktingbarn som slutade äta, gå och prata. Det skriver tidskriften Filter, som publicerat granskningen ”Ohörda rop”. De har tittat närmare på fenomenet apatiska flyktingbarn, en fråga som blossade upp i mitten av 00-talet och delade debattörer i två läger. På ena sidan fanns de som trodde att föräldrar vanvårdat sina barn för att familjen lättare skulle få uppehållstillstånd i Sverige. På den andra sidan menade man att barnen var sjuka på riktigt, till följd av en traumatisk livssituation.
Forskaren: En komplex fråga
Frågan om de bakomliggande orsakerna är komplexa menar Karl Sallin, barnläkare och forskare vid Karolinska institutet, som gjort studier om just uppgivenhetssyndrom hos asylsökande.
– Jag tror inte att någon av förklaringsmodellerna ensamma kan förklara hela den stora mängden av barn med uppgivenhetssyndrom som vi har sett i Sverige, säger Karl Sallin till SVT Nyheter.
Svenska barnläkarföreningen är inne på samma spår.
”Att manipulation kan förekomma motsäger inte att uppgivenhetssyndrom är ett tillstånd med komplexa biopsykosociala orsaker som inte kan förklaras enbart med simulering eller manipulation”, skriver de i en kommentar på sin hemsida.
”Finns fler fall”
Filter har träffat två personer, i dag vuxna, som vittnar om hur de som barn blev manipulerade av sina egna föräldrar – och tvingades spela apatiska. Syftet ska ha varit att öka chanserna för familjen att få uppehållstillstånd. En av de intervjuade hävdar att hans föräldrar inte gav honom riktig mat, att han tvingades sitta i rullstol och blev utsatt för våld. Han beskriver även hur han fick ljuga vid läkarbesök.
De två som intervjuas är inte representativa för hela gruppen av barn som fått diagnosen uppgivenhetssyndrom, enligt forskaren Karl Sallin.
– Men att det finns fler simuleringsfall än de här två är det nog ingen som förnekar, säger han.
Över 150 barn på tre år
Göran Bodegård är barnläkare och var chef på barnpsykiatrin på Karolinska universitetssjukhuset, där många barn med uppgivenhetssyndrom behandlades.
– Jag är imponerad av de fakta som Filter kan lägga fram och jag har ingen anledning att misstänka att de inte stämmer. Däremot är jag väldigt ledsen över den negativa generaliserade attityd som kommer från artikeln, uppger han i en intervju med SVT.
Bodegård säger att han själv för 15 år sedan stötte på fall av manipulation, men att dessa var enstaka undantag. Ola Sandstig, reportern bakom reportaget i Filter, hävdar att det inte rör sig om undantag.
– De jag intervjuade berättade att föräldrarna tipsades av andra som gjorde likadant, och de känner även andra som har råkat ut för det.
Diagnosen uppgivenhetssyndrom infördes av Socialstyrelsen i januari 2014. Enligt den senaste statistiken från myndigheten vårdades totalt 173 asylsökande barn för syndromen mellan år 2014 och 2016.
Se längre intervjuer med forskaren Karl Sallin, barnläkaren Göran Bodegård och journalisten Ola Sandstig i onsdagens Aktuellt.
Över 200 drabbade på tre år
Den senaste statistiken över antalet asylsökande barn som har vårdats med diagnosen uppgivenhetssyndrom utkom 2017 och presenterar siffror från tre år: 2014, 2015, 2016. Statistik för 2017 och framåt finns i dagsläget inte sammanställt, enligt Socialstyrelsen. Diagnosen uppgivenhetssyndrom infördes av Socialstyrelsen i januari 2014.
Antal asylsökande barn som har vårdats inom slutenvård eller öppen specialiserad vård för uppgivenhetssyndrom respektive år.*
2014: 49 barn
2015: 85 barn
2016: 84 barn
Anledningen till att antalet barn är som lägst 2014 menar Socialstyrelsen sannolikt beror på att diagnosen infördes då och att en stabil inrapportering av den ännu inte hade uppnåtts.
*Endast barn med reservnummer ingår, det vill säga barn som inte är folkbokförda och saknar personnummer.
Om barn med personnummer inkluderas tillkom omkring 100 individer, enligt Socialstyrelsen, sammanlagt knappt 300 barn totalt 2014–2016. Dock finns risken att vissa av dessa barn har ingått i analysmaterialet med ett reservnummer.
Källa: Socialstyrelsen
Så säger Socialstyrelsen
I juni 2013 släppte Socialstyrelsen sin vägledning för vård av barn med uppgivenhetssyndrom, en vägledning som gäller än i dag. Den riktar sig till personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. I inledningen framgår att kunskapsläget inom området är bristande, och att informationen i vägledningen bygger på följande: lagar, förordningar och internationella konventioner, befintlig forskning (som poängteras vara begränsad) om uppgivenhetssyndrom och ”närliggande områden”, samt praktiskt erfarenhet.
Socialstyrelsen redogör även för bakgrunden till fenomenet, och skriver följande:
”I den intensiva debatten under 2004-2006, som har skildrats i boken De apatiska, hävdades att fenomenet var tidigare okänt, oförklarligt och unikt för Sverige. Det förekom i debatten även hypoteser som ville förklara uppgivenhetssyndrom som ett resultat av simulering, manipulation, förgiftning, kultursjukdom och liknande.” Socialstyrelsen skriver vidare att dessa hypoteser inte har kunnat beläggas.
SVT Nyheter har varit i kontakt med Socialstyrelsen som säger att det i dagsläget inte finns någon plan på att göra om vägledningen från 2013.
Källa: Socialstyrelsen
