Polisens arbete mot sexualbrott mot barn går på knäna, med brist på personal och krävande arbetsmiljö. Över 1 000 ärenden ligger i nuläget på hög ute i landet.
Omkring 200 av fallen beskrivs som prioriterade vilket betyder att den misstänkte gärningsmannen tros aktivt leta efter barn eller har tillgång till egna barn.
I NOA:s rapport riktas svidande kritik mot polisregionerna. På sikt riskerar deras hantering av fallen att bagatellisera sexuella övergrepp mot barn i Sverige, enligt författarna.
Rapporten: Kontinuerliga fel
I dokumentet framkommer uppgifter om att vissa misstänka barnpornografibrott kontinuerligt lagts ner med den felaktiga motiveringen att de inte är olagliga:
”Flertalet utredningar läggs ner utan att en enda utredningsåtgärd genomförts och där tveksamma anledningar till nedläggning anges”, står det i rapporten.
Det slås även fast att polisen vid upprepade tillfällen inte genomfört till exempel husrannsakan mot misstänka förövare. Detta då man inte gjort bedömningen att det skulle resultera i ett tillräckligt omfattade bevismaterial.
Polisen agerar inte heller förebyggande och letar inte efter högprioriterade personer, enligt rapporten.
Trots upprepade uppmaningar från NOA om bättring så har problemen i regionerna fortsatt.
Polischefen: Håller inte med
I SVT:s Veckans brott konfronteras Patrick Cordner, chef för Polisens nationella it-brottscenter, som ligger under NOA, med uppgifterna. Trots att rapporten gjorts av just NOA så tonar han ner bilden som framkommer.
– Jag håller inte med fullt ut om att vi har omfattande brister, säger han, men pekar på att det är svårt att behålla specialiserad utredningspersonal inom myndigheten.
– Det är det svåraste man kan göra inom polisen. Att utreda brotten, se bilderna.
Patrick Cordner har själv inte varit med om att ärenden lagts ner på grund av att ett misstänkt barnpornografibrott ansetts vara för ringa och inte olagligt.
Om så skett är det helt felaktigt, enligt honom.
– En bild räcker. Det här är fysiska övergrepp som dokumenterats, inget annat.
Underlag till rapporten
Förundersökningsledare vid landets samtliga regionala it-brottscentrum fick mellan den fjärde och den artonde september i år svara på sex frågor:
1. Hur många ärenden ligger just nu i balans hos dig?
2. Hur många av dessa uppskattar du är pågående brott eller på annat sätt särskilt prioriterade?
3. Under hur lång tid har det sett ur så här?
4. Är det främst personal som saknas eller är det tekniska hjälpmedel?
5. Hur ser personal- och rekryteringsläget ut just nu?
6. Hur ser samarbetet ut med regionala underrättelseenheten?