Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson sparkas av finansminister Magdalena Andersson (S), bland annat efter SVT:s avslöjanden. Han skiljs från sitt uppdrag och omplaceras till regeringskansliet – ett öde han delar med fler statliga topptjänstemän.
Läs mer: Skatteverkets generaldirektör sparkas – detta har hänt
Men är det verkligen sparken han får? Många medborgare blir rasande över det faktum att Hansson får behålla sin månadslön på 140.000 kronor när han tar plats bland andra före detta myndighetshöjdare på det som av elaka tungor beskrivs som ”elefantkyrkogården”.
En som länge varit kritisk mot det han kallat statens ”frälseregler”, en anspelning på forna tiders adelsprivilegier, är centerpartistiske riksdagsledamoten Anders W Jonsson. Han menar dock att man måste göra skillnad på en anställd tjänsteman, som Hansson, och en förtroendevald politiker.
Statligt anställningsansvar
– Statliga chefer anställs med ett förordnande på ett visst antal år. Om regeringen under den perioden beslutar att vederbörande inte längre ska fortsätta på den positionen har man ett anställningsansvar och ställs då inför två alternativ: Att betala avgångsvederlag eller försöka hitta nya arbetsuppgifter, säger Anders W Jonsson (C).
– Eftersom Ingemar Hansson är en av Sveriges absolut skickligaste skatteexperter så kan han så klart göra stor nytta för staten. Jag utgår från att han får arbetsuppgifter som motsvarar den lön han har.
Stack i ögonen
Enligt Anders W Jonsson gör flertalet omplacerade ämbetsmän rätt för sig. De arbetar och har fullt rimliga anställningsvillkor. Hans kritik har i stället främst varit riktad mot politikerpensionerna, som i princip gav de folkvalda livslång försörjning efter bara tre mandatperioder i riksdagen. Dessa guldkantade villkor, som verkligen stack i ögonen på folk, är numera ett minne blott, hävdar han.
Skälen till att en myndighetschef placeras på elefantkyrkogården varierar. En del hamnar där för att regeringen tycker att de misskött sitt jobb, andra för att myndigheten omorganiseras, läggs ned eller flyttas.
Regeringen sätter dem i arbete
Väl omplacerade till regeringskansliet får de gamla generaldirektörerna stanna sitt förordnande ut och med samma villkor. Hur lång tiden blir varierar alltså, det kan handla om allt från enstaka månader till mer än fem år. Under denna tid ska de stå beredda att ta sig an de arbetsuppgifter regeringen finner lämpliga. Oftast handlar det om att ansvara för olika utredningar eller på annat sätt bistå ministrar och andra tjänstemän med sin kunskap.
Förr kunde det däremot hända att en ämbetsman som hamnat på elefantkyrkogården inte behövde lyfta ett finger. Ibland som ett slags bestraffning från regeringen som helt enkelt inte gav dem några arbetsuppgifter, berättar Anders W Jonsson (C).
– På 90-talet ska det även ha förekommit att gamla chefer vägrade att utföra de uppgifter de fick. Regeringen blev tvungen att gå in och skilja dem från sitt uppdrag en gång till, berättar Anders W Jonsson som dock tror att dessa tider är över.
17 miljoner till 9 chefer
Enligt en kartläggning som Expressen gjort finns i dag nio omplacerade generaldirektörer och andra statliga chefer på regeringskansliet. Bland dem finns föredetta landshövding i Kalmar, Stefan Carlsson, som nu får 95.000 kronor i månadslön hos regeringskansliet, Anders Hamsten, Karolinskas föredetta rektor som avgick efter Macchiarini-skandalen och nu får 131.100 kronor i lön hos regeringen och hans KI-rektorskollega Harriet Wallberg, som också har lön på 131.500 kronor i månaden efter petningen.
Alla de nio ex-cheferna har tillsammans de en lön på 17 miljoner kronor om året.
SVT Nyheter har på fredagen sökt några av dem för att höra efter hur de ser på sina arbetsuppgifter och sin arbetsbelastning, men de har inte gått att nå.
2011 utreddes myndighetschefernas villkor av rutinerade utredaren Sten Heckscher, själv tidigare både rikspolischef och socialdemokratisk näringsminister. Han kom fram till att dåvarande avtalsregler skulle behållas, eftersom det annars skulle bli svårt att rekrytera duktiga människor till chefsjobb på statliga myndigheter. Risken att hamna i onåd hos regeringen och plötsligt stå utan inkomst är inte obefintlig. Utan möjligheten att omplaceras till regeringskansliet skulle de i stället välja att jobba i näringslivet där lönerna är högre och avgångsvederlagen generösa.
”Är skitsnack”
Tilll TT sade Heckscher dessutom att omplaceringarna av chefer till regeringskansliet omges av illasinnad ryktesspridning
– Det är skitsnack att säga att de bara sitter och rullar tummarna och uppbär lön. Det finns enstaka exempel, men i allt väsentligt så gör de sedan nytta, de får olika utredningsuppdrag, och emellanåt kommer de tillbaka på nya chefsjobb.