Under hösten har rekordmånga ensamkommande flyktingbarn kommit till Sverige. Många av dem är tonåringar men under 2015 kom också nästan 300 barn under sju år utan föräldrar. Hanna Andersson i Marks kommun är en av de som öppnat sitt hem för att ta hand om ensamkommande flyktingbarn. Hon har tagit emot två systrar från Syrien, den ena var 17 år när hon kom till Sverige – den andra bara sex år.
Systrarna hade bott flera år i ett flyktingläger i Jordanien efter att de flytt från Syrien. I oktober förra året kom de till Hanna Andersson.
– Den spontana reaktionen när jag fick frågan var ”Nej!” Men när jag väl träffat dem så ville jag aldrig släppa dem igen, berättar Hanna.
”Som Pippi Långstrump”
I början var det tufft. Flickorna skulle genomgå hälsokontroller, komma in i skolan och skapa en relation med Hanna – trots att de inte förstod varandra.
– De kunde inte ett ord svenska och den lilla flickan stod bara och tittade på mig och blinkade med sina långa ögonfransar medan jag bara babblade på, säger Hanna Andersson och fortsätter:
– Hon var lite som Pippi Långstrump, inga strukturer alls. Hon har ju bott i flyktinglägret i större delen av sitt liv och det är ju förstås väldigt speciellt.
En stor familj
Flickorna kom ensamma till Sverige, men är inte föräldralösa. Mamma, pappa och syskon finns kvar i Jordanien. De har tät kontakt, bland annat via videosamtal, och kommer bra överens.
– Vi är som en 20-mannafamilj, skrattar Hanna.
När flickorna kom till Hanna förra hösten visste ingen hur länge de skulle bo kvar. Hanna berättar att hon ibland känt sig som en ”långsiktig barnvakt” mer än en förälder.
– Jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Man visste inte om det skulle vara för livet eller bara tillfälligt. Men när det gäller den minsta kan man inte vara annat än mamma. Det är ju det hon behöver. Även om man såklart aldrig får gå in och försöka ersätta deras föräldrar.
Dubbla känslor
Nyligen kom så ett besked om framtiden för Hanna och flickorna. Familjemedlemmarna i Jordanien har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare. Beskedet återförenar en familj men splittrar också en annan, den tillfälliga som Hanna byggt upp med flickorna.
– Det var fruktansvärt tufft den dagen när jag fick veta att de fått uppehållstillstånd. Det var så mycket dubbla känslor, såklart var jag glad för deras skull men samtidigt gör det sönder en, säger Hanna.
Även om hon inte kan veta så tror Hanna att hon kommer fortsätta att få ha kontakt med flickorna den dagen föräldrarna kommer till Sverige. Hon har fått nära kontakt med föräldrarna och har fått en viktig roll i flickornas liv.
– Sjuåringen säger att hon har två mammor. Hon tycker att hon har mest tur i världen. Hon pratar flytande svenska och ser sig som svensk, en svensk som kommer från Syrien.
Familjehem
Ett familjehem är en familj eller en vuxen som tar hand om barn och ungdomar som av olika anledningar inte kan bo hos sina biologiska föräldrar. Det kan till exempel handla om ensamkommande barn från andra länder eller om barn med föräldrar som har missbruksproblem eller en sjukdom.
Barnet kan bo i ett familjehem en kortare tid eller under flera år, ibland hela uppväxten.
För att bli godkänd som familjehem krävs en noggrann process som kan ta några månader. Det handlar bland annat om flera hembesök från kommunen med djupintervjuer och registerutdrag från olika myndigheter.
Vill du eller ni bli familjehem, eller vill du mer information om hur det går till? Kontakta kommunen där du bor.
Fakta: Sveriges kommuner och landsting, SKL.