Kerstin Andersson har en dotter med Aspergers syndrom, en funktionsnedsättning som innebär att man har en normal, men lite ojämn begåvning.

– Jag är ju med i olika nätverk, Barn i Behov bland annat, och vi alla där upplever samma sak – hur svårt det är att få stöd och anpassningar och rätt hjälp, i rätt tid framför allt.

Man kanske till exempel kan klara en skoluppgift med svåra mattetal hur lätt som helst, medan man kan ha svårt med socialt samspel, röriga miljöer eller till exempel oplanerade händelser.

Bra tills sjunde klass

Kerstins dotter hade svårigheter som gick någorlunda bra att hantera tills hon började i sjunde klass.

– Hon var i skolan och mådde jättejättedåligt. Läget då var så att jag jobbade och hade ena mobilen i ena handen och coachade henne och hade en annan mobil med en kund i andra handen, minns Kerstin.

– Vi sökte hjälp, men fick inte riktigt den hjälp hon behövde och några månader senare rasade hon ihop fullständigt med djup depression och ångest och blev inlagd i två omgångar.

Inte lämna hemmet

Dottern blev sjukskriven i två och ett halvt år och hon var så dålig att hon inte klarade att lämna hemmet.

– Jag var ju tvungen att stanna hemma hos henne för hennes säkerhet helt enkelt. Hon var självmordsbenägen, berättar Kerstin med allvar i rösten.

Kerstin själv har inte alltid mått så bra genom de åren, men som många föräldrar har hon satt sina barns behov framför sina egna.

– När det har varit riktigt akuta grejer så måste man ju orka, men sen kommer det efteråt. Det är mycket ångest, depressioner och trötthet, framför allt. Jag har varit hemma i åtta år nu och jag tror inte att jag någonsin kommer att komma ut till arbetslivet igen, det har jag mycket svårt att tro.