Den så kallade LVU-kampanjen startade i Göteborg 2021 och spred desinformation i sociala medier om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn.
Något som bidrog till att försämra säkerhetsläget i Sverige, skapa oro bland föräldrar och fick socialsekreterare att känna sig hotade.
Socialstyrelsen har nu utrett om det finns någon grund till påståendet att barn med muslimsk bakgrund skulle vara överrepresenterade bland de som omhändertas av socialtjänsten.
– Tittar man på gruppnivå så finns det ingen grund, säger Annika Öquist, enhetschef på Socialstyrelsen.
Visar lägre sannolikhet för placering
Studien visar att när man jämför barn med liknande uppväxtvillkor så har barn och unga med föräldrar födda i ett muslimskt land 50 procents lägre sannolikhet att omhändertas än barn med Sverigefödda föräldrar.
Det gäller både frivilliga placeringar och tvångsplaceringar enligt LVU.
Socioekonomiska faktorer snarare än utländsk bakgrund avgör, enligt rapporten.
– Det är viktigt att fråga sig varför de är underrepresenterade och hur barn med utländsk bakgrund får tillgång till samhällets resurser som hälso- och sjukvård, psykiatri och socialtjänst, säger Annika Öquist.
Behöver skapa tillit
Rapporten konstaterar att socialtjänsten behöver bli bättre på att nå ut med stöd och insatser till barn och unga med utländsk bakgrund, för att de som behöver ska få rätt skydd. Myndigheten behöver även skapa tillit bland grupper där det finns en stark misstro.
Enligt socialsekreteraren Nelly Englund i Bergsjön behöver socialtjänsten jobba mer förebyggande, vilket också kommer att krävas i och med den nya socialtjänstlagen.
– Socialtjänsten är för fokuserad på handläggning. Istället för att vara mer öppen och tillgänglig.
”Fått en annan bild”
På den ideella föreningen Mamma United arbetar man med integration i socialt utsatta områden och bjuder in myndigheter till gruppträffar.
– Många tror att man kan anmälas till socialtjänsten om barnet har ”fel” kläder på sig eller låter för mycket i lägenheten. Man har helt fel bild av vad som krävs för att ett barn ska bli omhändertaget, säger grundaren Anja Nordenfelt.
Latifa var tidigare rädd för socialtjänsten men har nu ändrat åsikt.
Se mer om mammagruppen i videon.
SOCIALSTYRELSENS RAPPORT
Studien omfattar 3,8 miljoner barn och unga födda mellan 1991 och 2020 som varit folkbokförda i Sverige innan 21 års ålder.
5 procent av alla barn blir någon gång placerade utanför hemmet av socialtjänsten. Två tredjedelar placeras under sin tonårstid. De flesta insatser görs på frivillig grund, men 1,5 procent tvångsplaceras någon gång innan de fyllt 20.
Resultaten visar, likt tidigare studier, att det snarare är socioekonomi än födelseland i sig, som ökar sannolikheten att placeras. Det är väl känt i forskning att det finns ett samband mellan socioekonomi och risk för utsatthet. Barn med två utlandsfödda föräldrar bor 18 gånger så ofta i bostadsområden med stora socioekonomiska utmaningar.
Om man inte tar hänsyn till socioekonomiska skillnader är det vanligare att barn med utlandsfödda föräldrar placeras än barn med Sverigefödda föräldrar.
Men när man jämför barn med liknande uppväxtvillkor har barn och unga med två utlandsfödda föräldrar 40 procents lägre sannolikhet att placeras enligt SoL eller LVU. Motsvarande siffra för barn och unga vars föräldrar är födda i muslimska länder (länder där majoritetsbefolkningen uppskattas vara muslimer) är cirka 50 procents lägre än de med föräldrar födda i Sverige.
Sannolikheten att placeras enligt LVU är cirka 50 procents lägre för barn och unga vars föräldrar är födda i muslimska länder än de med föräldrar födda i Sverige, givet liknande socioekonomiska uppväxtförhållanden.
Barn med föräldrar födda i muslimska länder placeras också under kortare tid – 1,8 år jämfört med 3,6 år för barn med två svenskfödda föräldrar.
Rapporten konstaterar att socialtjänstens, tillsammans med andra samhällsaktörers, insatser och stöd inte tillräckligt når ut till de barn med utländsk bakgrund som har behov av skydd
Källa: Socialstyrelsen