Johan Liljebäck är mjölkbonde i Överkalix, bara någon mil söder om Polcirkeln. Gården är modern och lönsam – och har klarat sig bra genom krisen.
– Vi klarar oss för att vi fått upp mjölkpriserna så mycket att det kompenserar för de dyrare insatsvarorna, säger han.
Insatsvaror är de varor som ett jordbruk behöver för att producera, bland annat djurfoder, gödning och drivmedel. Varor som stigit kraftigt i pris som en följd av kriget i Ukraina.
”Blev lite panikkänsla”
– Vi började inse att det var kris hösten 2021 när kraftfoderpriserna stack iväg. Det blev lite panikkänsla, säger Johan Liljebäck.
Nu gäller det att få ut så mycket mjölk som möjligt för varje kilo foder, säger han.
– Drar man ned på kraftfodret kommer korna att mjölka märkbart mindre.
Hittills har det gått ihop. Även om livet mycket handlar om långa arbetsdagar och ett ständigt räknande på ekonomin, så kan mjölkbilen varannan dag hämta uppåt 8000 liter att köra till mejeriet i Luleå.
Tecken på sjunkande priser
Men visst märks det att det är en kärv tid och att framtiden är osäker. Det handlar inte bara om att kriget ser ut att fortsätta länge.
– Om mjölkpriset sjunker i vår är det stor risk att kostnaderna överstiger intäkterna. För våra kostnader kommer nog inte att sjunka med samma hastighet, säger Johan Liljebäck.
Det kan finnas skäl att oroa sig. Mejeriprodukter påverkas av världsmarknadspriset och landets mjölkbönder har fått signaler om att detta är på väg att sjunka. För Johan Liljebäck, som också är styrelseledamot i Norrmejerier, vore det inte alls bra.
– Vill man ha en svensk mjölkproduktion måste vi få täckning för våra kostnader.