På sätt och vis påminner valrörelsen 2014 om valrörelsen 2010 för Centerpartiet. Även då befann sig partiet nära fyra-procentsspärren, och många förutspådde Centerpartiets uttåg ur riksdagen.
Men med nära 6,6 procent i riksdagsvalet så överraskade den dåvarande partiledaren Maud Olofsson alla olyckskorpar.
”Kom ihåg när vi gick in i det här valet, så hade alla räknat ut oss. Och jag minns inte hur många gånger jag fick svara på frågor om vi skulle åka ur riksdagen. Jag satt här innan och funderade på om inte Centerpartiet skulle behöva ha valrörelse hela tiden”, sa Maud Olofsson när hon höll tal på valvakan efter att valresultatet var klart.
Krisen kom åter
På sätt och vis kanske det låg någonting i det, för det dröjde bara någon månad innan partiet återigen var nere och nosade på fyra-procentsspärren i opinionsmätningarna. Krisen var inte över, den hade på något sätt återkommit. Och nu började så smått talet om behovet av en ny partiledare höras på sina håll.
I september 2011 stod hon där, Annie Lööf, efter en ganska utdragen nomineringsprocess där partiet fick välja mellan henne, Anna-Karin Hatt, och Anders W. Jonsson. Det fanns ett visst stöd för IT-minister Hatt, hon var Maud Olofssons favorit, men Annie Lööf vann solklart när det väl gällde. Hon ”gick genom rutan” var ett allmänt omdöme.
”Ni kan se på mig att mitt hjärta svämmar över av entusiasm”, sa Annie Lööf från talarstolen då hon precis hade valt till ny partiordförande.
Nyliberal revolution
Till en början såg det ut som att entusiasmen faktiskt skulle få partiet att lyfta. Men det där lyftet som faktiskt kom blev nästan lika kortvarigt som det där valresultatet. Återigen föll partiet tillbaka, och krisen intensifierades i december 2012, då flera förslag från partiets idéprogramsgrupp började läcka ut till journalisterna. Den nyliberala falangen inom partiet tycktes ha fått igenom många förslag som fick många lite mer traditionella gräsrötter att gå i taket.
– Man undrar vad det är för opinion i Centerpartiet som driver krav på fri invandring, platt skatt, månggifte och borttagen skolplikt, dundrade den gamle centerprofilen Hans Lindqvist, tidigare EU-parlamentariker och nu landstingspolitiker i Stockholm.
En del av den mer socialliberala falangen till vänster inom partiet skyllde det hela på Annie Lööf, som egentligen från början var känd, även inom partiet, för sin högerliberala svansföring. Som riksdagsledamot hade hon tidigare bland annat motionerat just för platt skatt, som betyder att hög- och låginkomsttagare ska ha samma skattesats.
Opinionsras för C
Men de där kontroversiella förslagen lades till sist åt sidan, och ordningen återupprättades i partiet. ”Tokliberalerna” förlorade striden. När striden var som hetast kring de här frågorna så nosade Centerpartiet till och med på tre-procentsnivån.
Den där tiden vill många glömma inom partiet, och nu är det uppenbart att partiledningen kämpar för att återupprätta sin mer traditionella profil som har sin förankring ute i landsbygden, eller åtminstone utanför landets storstäder. Nu är det ”närodlat” som gäller.
I denna valrörelse så ser det nästan ut som att 2010 års bedrift kan återupprepas. Opinionsmätningar skvallrar om att partiet vilar ovanför fem procent, och kanske mer därtill.
Vässar landsbygdsprofilen
Tommy Möller, som är professor i statsvetenskap tolkar Centerpartiets kris under den här tiden som ett resultat av partiets identitetskris, där man har vänt sin traditionella väljarbas ryggen för att vinna nya väljare i storstaden. Därför, enligt honom, är partiet inne på rätt spår när man nu återigen försöker vässa sin landsbygdsprofil inför valet.
– Jag tror att man gör helt rätt nu när man i valkampanjen satsar på den närodlade politiken, och att man försöker mobilisera sina gamla kärnväljare, säger Tommy Möller.