15 maj 1971 hölls den första prideparaden, då i Örebro arrangerad av föreningen Gay Power Club. Redan samma år hölls prideevenemang även i Uppsala och Stockholm.

Paraderna innebar då ett tydligt genombrott i kampen för att visa samhället att kärlek är viktigt även för samkönade. Allt detta minns Stig-Åke Petersson, en viktig kugge inom RFSL som än i dag är engegerad i frågor om hbtq-personers rättigheter.

– Vi som var med i rörelsen under den här tiden var unga och arga, som det brukar heta. Vi hade större behov av att förändra. Vi ville någonting mer, och det var det som hände 71 kan man säga, säger han till SVT Nyheter.

Genombrottet i Sverige för prideparaden som fenomen kom utan tvekan 1998, då Stockholm stod som värd för Europride – hela Europas pridefestival.

Stor förändring

Sedan dess har utvecklingen, vad gäller antalet svenska prideparader, gått sakta men säkert framåt – bara för att på senare tid ha exploderat. För två år sedan konstaterade Kulturnyheterna att det skulle hållas ett dussintal svenska prideevenemang. I år handlar det om ett 30-tal.

– Det är ju väldigt positivt. Det är också ett tecken på att det har skett en förändring i samhället. Om man pratar om 1971 så var man i motvind, det var väldigt få. Men, det betyder ju inte att allt är frid och fröjd idag, säger Stig-Åke Petersson, och fortsätter:

– Bögar slås ju fortfarande ner på stan, säger han.

Det är attitydfrågor som står på agendan 2015, menar Petersson. Han konstaterar att mycket har hänt sedan den första svenska prideparaden för 44 år sedan – men grundstommen i pride är fortfarande lika viktig som aktuell.

– Det där grundkonceptet, att känna stolthet för vem man är, det tror jag finns kvar, säger Stig-Åke Petersson.