De fyra riksdagsledamöterna är välkända interna kritiker inom Miljöpartiet. I somras valde de att i protest mot bland annat sitt eget partis regeringspolitik hoppa av riksdagsgruppens arbete.
”Ett anständighetskrav”
Sedan i december är de åter med i gruppen och nu tar de åter strid. Den här gången kräver de ett absolut förbud mot all form av vapenexport till länder som är diktaturer eller kränker människors rättigheter. Inte ens de i dag tillåtna följdleveranserna till ingångna avtal ska tillåtas.
Analys: Hur allvarlig är splittringen inom MP?
– Normalt sett så är politik kompromisser, men det är ett anständighetskrav att man inte sätter vapen i händerna på diktaturer och förtryckare, och med anständigheten går det inte att kompromissa. Här finns ett absolut krav, säger Carl Schlyter.
Han är en av de fyra bakom kravet om totalstopp, tillsammans med Jabar Amin, Annika Lillemets och Valter Mutt.
Just frågan om vapenexport är en svår balansgång för partiledningen och även regeringskollegan Socialdemokraterna. Båda partierna står bakom ett förbud mot att exportera vapen till länder där mänskliga rättigheter kränks. Samtidigt fortsätter följdleveranser till länder som en gång fått köpa vapen av Svenska företag.
Det handlar då oftast om uppdateringar, service eller reservdelar. Det sker till exempel när det gäller ett radarövervakningssystem till Saudiarabien och Gripenplan till militärdiktaturens Thailand.
Kravet kan innebära avtalsbrott
De fyra ledamöternas förslag om att förbjuda följdleveranser skulle alltså innebära avtalsbrott. Något som avvisas helt av regeringspartierna, även om skärpningar av dagens regelverk utreds.
– Vi har gått in i det här regeringssamarbetet och har en överenskommelse om att bland annat kunna fortsätta arbeta efter nuvarande lagstiftning fram till dess att vi tagit fram ny lagstiftning, säger Jon Karlfeldt, partistyrelsens sammankallande.
Valter Mutt är före detta utrikespolitisk talesperson för partiet och han tycker att det är oproblematiskt om avtalsbrott försämrar för vapenindustrins möjligheter att exportera.
– Det beskrivs ibland som om det här handlar om hela Sveriges ekonomi. Så är det ju inte. Det är bara en enda procent av den svenska exporten som är vapen. Med lite industriell fantasi så är det klart att det går att ställa om krigsmaterielproduktionen till någonting annat, säger Valter Mutt.
Kallas ödesfråga
Kvartetten har redan orsakat en rad konflikter inom Miljöpartiet och regeringen. De har samtliga kritiserat partiledningen och regeringen för flera regeringsbeslut offentligt, bland annat försäljningen av Vattenfalls kolgruvor och migrationspolitiken.
De menar att även ett absolut vapenexportförbud är en ödesfråga för Miljöpartiet. Dessutom finns det en misstro mot partiledningen bland de fyra.
– Många partiledningar struntar totalt i sina partikongresser, säger Jabar Amin.
Carl Schlyter har därför medvetet skrivit motionen till den kommande partikongressen så att den inte lämnar något som helst förhandlingsmandat för partiledningen i en eventuell överenskommelse i regeringen.
– Det är med flit. Det ska inte finnas något manöverutrymme när det gäller att exportera vapen till förtryckare, säger Schlyter.
”Vi beslutar partiets politik”
Partiledningen vill däremot stoppa den hårda skrivningen. Sannolikt kommer man att försöka mjuka upp formuleringen inför ett eventuellt kongressbeslut.
– Vår kongress fattar inte sådana beslut. I princip varje år kommer det upp en eller några motioner som föreslår att våra ministrar ska rösta si eller så i den frågan eller att våra riksdagsledamöter ska lägga en sådan motion. Då har kongressen konsekvent varit tydlig med att, nej, såna beslut fattar vi inte. Vi beslutar vad som är partiets politik, säger Jon Karlfeldt, partistyrelsens sammankallande.
För Carl Schlyter är det uteslutet. Han har tidigare sagt att partiet bör lämna regeringen och om kongressen inte beslutar i enlighet med motionen är han tydlig med konsekvenserna för egen del.
– Om det här inte blir verklighet, då finns inte partiet kvar som det parti jag gick med i, säger han.