Knappt vartannat barn döps i dag i Svenska kyrkan. Ungefär ett av tre par gifter sig där och bara tre av tio ungdomar konfirmeras. Just konfirmationen är en ceremoni som den senaste tioårsperioden minskat snabbt, enligt Svenska kyrkans statistik. Den har sannolikt förlorat sin funktion att markera intåget i vuxenvärlden, enligt kyrkans egen analys om varför den minskar så fort.
Tre av fyra begravningar sker fortfarande i Svenska kyrkans regi men även här bedömer de själva att de i framtiden kommer att minska i takt med att andelen kyrkomedlemmar i befolkningen minskar.
Ökande behov av borgerliga ceremonier
Men i takt med att vårt behov av kyrkliga akter minskar har man hos de civila förrättarna märkt ett ökande behov hos människor av att anordna borgerliga ceremonier som ersätter de kyrkliga.
Var tionde begravning är idag borgerlig och de ökar med en knapp procent om året. Katja Kaikkonen tog avsked av sin far i en borgerlig begravning.
– Jag tyckte att det kändes jättebra. Det blir som ett avslut och man får säga adjö lugnt och stilla. Och så får man knåpa ihop det precis på det sättet som vi tror att han ville ha det, säger hon. Hade det varit en kyrklig ceremoni så tror jag att det hade känts avigt eftersom pappa inte var kyrklig överhuvudtaget. Det hade inte känts rätt att pracka på honom det, det sista man gör.
”Ceremonier i livet”
De kyrkliga ceremonierna minskar, som sagt, snabbt och samtidigt ökar vårt behov av att ersätta dem med civila motsvarigheter.
Och att behovet för de borgerliga ceremonierna har ökat märkte Annelie Noréus och Irene Rune, båda officianter hos förbundet Humanisterna. De har satt ihop en antologi med tips, idéer, dikter och sånger som man kan använda sig av om man vill ordna en sekulär ceremoni. Antingen man väljer att ha med en officiant eller bestämmer sig för att hålla i det själv.
– Det är många som har läst ”Svenska högtidsboken” som kom ut 2002. Den såldes i 60 000 exemplar och har varit slutsåld i över tio år. Inom Humanisterna hoppades vi länge på att det skulle komma ut en ny utgåva men för fyra år sedan förstod vi att det inte skulle bli så och då tog Annelie och jag tag i det hela och det blev ”Ceremonier i livet” som kommer ut nu, säger Irene Rune, en av redaktörerna för den nya boken.
Men frågan är om det verkligen är så viktigt med ceremonier om det inte går lika bra att leva utan dem.
– Det är viktigt för de människor som vill ha dem och jag tycker att de ska veta att det finns alternativ till de kyrkliga akterna. Jag är inte så säker att de är jätteviktiga för mig själv men jag njuter oerhört av att få göra ceremonier som blir bra för de anhöriga. Att de blir nöjda, säger Irene Rune
Viktigt att samlas och ta farväl
– Vi har ju så länge vi vet hållit ceremonier av olika orsaker, så att det finns nog något i ceremonierna som vi har behov av. Bara det här med att samlas och umgås i släkter. På minnestunderna efter ceremonierna, till exempel är ljudnivån ibland ganska hög och det är många som inte har träffats på jättelänge. Så att det är ju ett sätt att samlas.
– De som inte vill ha dop i kyrkan till exempel, säger att de ändå vill ha någonting. De vill ha fest och vill välkomna barnet och då känns det väldigt naturligt att ha en ceremoni.
Och för Katja Kaikkonen blev begravningsceremonin för hennes far viktigare än vad hon hade föreställt sig.
– Ja, jag känner att det var nog viktigare än vad jag trodde från början. Det hade känts oavslutat annars. Man behöver det för själen också. För att läka.
– Man vill ju också ha det här att familjen samlas. Tragiskt tillfälle att faktiskt samlas på i och för sig men nu kom det släktingar från annat land för att säga hejdå till pappa. Och det blir ett tillfälle för alla att ta ett sista farväl. Så det är viktigt.