Mottagningen stöttar ungdomar som utsatts för hedersrelaterat förtryck och våld. Verksamhetschef Azam Qarai ger exempel på hur en gymnasietjej kan ha det.

– Hon får absolut inte ha någon killkompis, hennes tjejkompisar måste vara godkända av familjen, hon får bara gå till skolan och sedan direkt hem. Så inleder hon en kärleksrelation, vilket familjen upptäcker. Då planerar pappan att gifta bort henne, för att undvika utvecklingen att hon inte underkastar sig. Det här är jättevanligt, säger Azam Qarai.

Förra veckan visade en rapport från föreningen Varken hora eller kuvad på ett utbrett hedersförtryck bland unga i Göteborgs utsatta förorter.

Blivit värre senaste åren

Även i Stockholm försöker starka krafter påverka flickor och kvinnor både privat och offentligt – och förtrycket har hårdnat de senaste åren, enligt flera föreningar som jobbar mot hedersproblematik.

– Om du åkte till exempelvis Bredäng eller Rinkeby för 15 år sedan, det var en blandning, det fanns olika sätt att vara – du kunde se tjejer i hiphopkläder. Nu dominerar mer extrema strömningar, säger Azam Qarai.

– Det har utvecklats en machokultur med moralpoliser överallt som kontrollerar vad tjejer gör. Rykten sprids fort och alla håller ihop, säger Zeliha Dagli, ordförande i Kibele kvinnoförening på Järvafältet.

Kontrollen sträcker sig från begränsningar i vardagen – hur man klär sig och vem man umgås med – till livsval som utbildning, jobb och vem man gifter sig med.

– Det finns massor av attityder här som inte finns i svenska områden. Klädseln måste vara anständig, smink är inte tillåtet. Tjejer begränsas från barnålder och livet ut, säger Zeliha Dagli.

Stort mörkertal bland hedersrelaterade brott

Många av dem som lever under hedersförtryck utsätts också för hedersbrott. Men få av dessa brott kommer till polisens kännedom, enligt Bernardita Nuñez, verksamhetsledare på kvinnojouren Terrafem.

– Det är väldigt svårt att bryta med sin familj. För många som bor hos oss, som utsatts för våld i hederns namn, har det gått så långt att de har gifts bort, de har levt med mannen i två, tre eller fler år – innan de lyckats samla styrka och mod att fly, säger Bernardita Nuñez.

Klarar det inte ensamma

Alla tre anser att politikerna gör för lite.

 – Sätt i gång och ta på allvar vad kvinnor säger. Vi klarar det inte ensamma, vi behöver stöd. Men tyvärr kommer inte stödet. Myndigheterna pratar för oss, men inte med oss, säger Zeliha Dagli.

– Det handlar både om att stoppa det pågående våldet och parallellt göra förebyggande arbete. Min oro är att politikerna populistiskt försöker att samla poäng, men utan att komma med konkreta, konstruktiva förslag, säger Azam Qarai.