– Han har ju varit sjuk i flera år. Det var inte så att det var en överraskning. Har man så allvarlig kol vet man inte hur länge hjärtat orkar. Man får kämpa så otroligt, säger hon.
Den sista tiden satt Kjell Grede i rullstol och hade svåra problem med synen, berättar Anita Grede. Men trots sin allvarliga sjukdom bodde Kjell Grede hemma.
”Otroligt smärtsamt”
– Det i sig är otroligt att se, men också otroligt smärtsamt, säger Anita Grede.
– Vad jag tänker på mest är ”oj, vad tyst det blir i huset”. Det finns ingen som varit en bättre samtalspartner, fortsätter hon.
I nästan sju år kämpade Kjell Grede mot sjukdomen.
– Man kan säga det att han älskade sin pipa alldeles för länge. Alla vet att man kan få kol om man röker men man tror ju inte att det ska drabba en själv. Du kan ju nästan inte se en bild från tidigare på Kjell där han inte har sin pipa i munnen, säger Anita Grede.
Kjell Grede arbetade som lärare och journalist innan han filmdebuterade som manusförfattare 1961 med dramat ”Karneval”. Slog igenom gjorde han med filmen ”Hugo och Josefin” 1967, baserad på boken med samma titel av Maria Gripe.
”Ångande livslust”
Därefter följde kända filmer som ”Harry Munter”, ”Hip hip hurra!” och ”God afton, herr Wallenberg”. För sina verk har Grede belönats med fyra Guldbaggar.
Gredes filmer beskrivs ofta ha en ”ångande livslust”, något som Anita Grede håller med om.
-Trots att han var så jättesjuk ville han leva. Han gillade att leva. Han var en kämpe och ville inte lämna livet, säger hon.
Han var rektor för Dramatiska institutet 1992–2001.
Mellan 1960 och 1973 var Grede gift med skådespelaren Bibi Andersson.