Flera mord och mordförsök, människorov och plundring. Detta gjorde sig en 49-årig örebroare skyldig till i Rwanda på 1990-talet, och det ska betraktas som just folkmord och grovt folkrättsbrott. Detta slog Stockholms tingsrätt sommaren 2018. Mannen fick livstids fängelse som straff.

Han är en av totalt tio personer i Sverige som sedan 2006 dömts skyldig för ett sådant brott som polisens krigsbrottsgrupp hanterar. Det är i denna del av polisens nationella operativa avdelning Noa som alla anmälningar om folkrättsbrott, krigsförbrytelser eller folkmord hamnar.

– Detta är de grövsta brotten som någon kan begå, konstaterar Patricia Rakic Arle, chef vid polisens grupp för utredning av krigsbrott.

Ökar till följd av migrationsvågen

Antalet anmälda fall av misstänkta krigsbrott, folkmord och andra brott mot mänskligheten har ökat för varje år, de senaste åren. Och ökningen mellan 2017 och 2018 är betydligt större jämfört med föregående år, visar polisens statistik på området:

• 2015: 42 anmälningar
• 2016: 63 anmälningar
• 2017: 79 anmälningar
• 2018: 140 anmälningar

Aldrig tidigare har så många fall av misstänkta folkrättsbrott inkommit under ett kalenderår, som under 2018. Ökningen kommer som en direkt följd av den stora migrationsvågen 2015, säger Patricia Rakic Arle vid krigsbrottsgruppen hos polisens nationella operativa avdelning Noa. Migrationsverket står för omkring 90 procent av anmälningarna om folkmord och krigsbrott under 2018.

– När de kommit ned i sina högar, gjort sina asylutredningar och hållit sina förhör då är de skyldiga att anmäla vid misstanke om folkrättsbrott. Det har de gjort, och därför ser vi att antalet anmälningar har ökat, säger Rakic Arle, och tillägger:

– 30 till 40 procent av anmälningarna rör kriget i Syrien och kriget i Irak.

Uppdagas ofta i Migrationsverket-samtal

Resterande fall handlar om misstänkta brott i en rad afrikanska länder, så som Etiopien, Eritrea och Sydsudan med flera. Dessutom har man haft ärenden som rör Ukraina och Afghanistan.

– Där det pågår väpnade konflikter, eller har varit väpnade konflikter, därifrån får vi anmälningar, säger Patricia Rakic Arle.

De allra flesta ärendena på krigsbrottsgruppens bord i dag rör inte misstankar om omfattande folkmord, som exempelvis fall rörande Rwanda där enskilda personer kan ha gjort sig skyldiga till att ha bidragit till tusentals brutala mord. Nu handlar det i större utsträckning om misstankar om krigsbrott.

I det typiska fallet har Migrationsverket först reagerat på något som en asylsökande uppgett i sin berättelse om varför han (det rör sig i princip uteslutande om män i de här ärendena) söker asyl i Sverige. Det rör sig ofta, enligt Patricia Rakic Arle, om personer som säger att de till exempel ingått i ett förband som stridit i opposition i ett land.

– Man kanske har dödat civila, deltagit i en attack där man vet att man begått brott mot folkrätten. Sedan säger man ”jag har gjort detta, jag ångrar mig”, och de som jag stred emot har makten i landet som jag kommer ifrån så jag riskerar dödsstraff, säger chefen för krigsbrottsgruppen, och fortsätter:

– Då är det vår uppgift att försöka styrka detta genom öppna källor, eller annan information. Har den här händelsen verkligen ägt rum? Vad var omständigheterna? Finns bevis? Finns det någon målsägande.

Varje fall utreds i flera år

Patricia Rakic Arle säger att det många gånger inte går att gå vidare med ärenden, för det går inte att styrka rent objektivt. I de fall man däremot väljer att inleda en utredning är vägen fram till åtal ofta lång.

– Det är svårt att säga hur många av de 140 ärenden som kom in förra året som kommer att leda till åtal. Men många fall tar väldigt lång tid att utreda. Vi har haft tre utredningar om folkmordet i Rwanda, och varje sådan utredning tar två-tre år.

Antalet anmälningar kommer sannolikt inte att fortsätta öka på liknande sätt kommande år, tror Patricia Rakic Arle.

– Vi kommer nog inte dubblera antalet anmälningar 2019. Inflödet av asylsökande är ju betydligt mindre nu.