Mikael Blom åt lunch tillsammans med sina kollegor när Richard Andersson inledde masskjutningen på skolan för en vecka sedan. Mikael Blom berättar för SVT Nyheter att tisdagen den 4 februari lämnat efter sig minnen som han aldrig kommer att glömma.
– Först var det när vi hörde den första smällen och inte riktigt förstod vad det var. Jag gick närmare ljudet och insåg då när jag hörde flera kraftiga smällar att det här var ju faktiskt skottlossning och den rädslan som kom och den paniken som uppstod på platsen.
Hindrade människor från att ta sig tillbaka in i skolan
Den andra minnesbilden som Mikael Blom kommer bära med sig är när han lyckades ta sig ut på skolgården strax innan polisen anlände till platsen.
– Det var människor som skrek, det var människor som var helt paralyserade. Jag såg fyra personer bära in en skottskadad person i en bil men det var också människor som ville tillbaka in i byggnaden, man ville in trots att det var skottlossning, för att rädda nära och kära. Det är bilder jag aldrig kommer att kunna glömma, säger Mikael Blom.
Han ställde sig för porten till skolan för att hindra dem att ta sig in till faran.
– Jag insåg att det där är en livsfarlig situation och är det någonstans man inte ska ta sig tillbaka så är det in i skolan just då. Så jag hindrade handgripligen flera människor och ställde mig i vägen och tryckte bort människor från skolan för att liksom nånstans, rädda dem.
Sorg och glädje i mötena efter dådet
Under veckan som gått har Mikael Blom träffat många av de elever, anhöriga till offer och kollegor som gömde sig på skolan under det fruktansvärda dådet.
– Det finns ju självklart mycket sorg, men det finns också glädje i de mötena. Att faktiskt få träffas igen och mötas och göra det i livet så att säga, säger Mikael Blom.
En vecka har gått och den initiala krisen har lagt sig. Nu väntar arbetet för att återigen skapa en trygg plats för elever och medarbetare. Runt om i Örebro har kommunen öppnat mötesplatser dit elever, anhöriga och medarbetare kan gå för att söka stöd.
– Det verkar som att vi ändå når eleverna, sen om det är tillräckligt det är svårt att säga men vi gör så gott vi kan, säger Mikael Blom.