De flesta svenskar känner igen begreppet ”rysskräck”. Rysskräcken i Sverige går att spåra historiskt ända tillbaka till medeltiden när svensk expansion i öster kolliderade med stadsstatens Novgorods intressen. När styrkor från Novgorod härjade och brände i Finland, som då var en del av Sverige, beskrevs angriparna som blodtörstiga barbarer.

Rötterna till rysskräcken etablerades alltså tidigt. Ständiga krig med det framväxande ryska väldet spädde på oro och hat. Gustav Vasa och hans efterträdare utnyttjade dessutom rysskräcken i den statliga propagandan för att mobilisera stöd för krig och utskrivningar av nya rekryter.

Men rysskräcken var inte enbart en effekt av propaganda. Under stora nordiska kriget i början av 1700-talet flydde tusentals människor undan ryska angrepp mot svenska besittningar på andra sidan Östersjön. De som kom tillbaka till Sverige berättade om brutalitet och terror. Samtidigt härjade ryska trupper den svenska ostkusten under flera års tid.

Rivalitet och oro

Krigen mot Ryssland fortsatte och i början av 1800-talet tvingades Sverige avträda Finland till Ryssland. Medan Sverige blev en småstat hade Ryssland expanderat till en betydande stormakt. Från svensk sida hade rivaliteten ersatts med oro för rysk aggression.

När Ryssland sedan efter revolutionen 1917 blev en kommunistisk diktatur blandades den gamla rysskräcken med kommunistskräck. Det här fick ytterligare näring när Sovjetunionen 1939 anföll Finland, men även efter andra världskriget när Sovjetunionen lade under sig stora delar av Europa.

Efter Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens sammanbrott hoppades många på en ljusare framtid med ett slut på hot och vapenskrammel. Sverige och flera andra länder började rusta ner. Förhoppningen var att det nya Ryssland skulle bli fredligare och mer demokratiskt.

Grusade förhoppningar

Men dessa förhoppningar har grusats de senaste åren. I Ryssland har de demokratiska rättigheterna kringskurits alltmer, den politiska oppositionen begränsats och staten har dessutom visat sig vara beredd att använda militära medel för att uppnå politiska mål. Kriget i Georgien är ett exempel, annekteringen av Krim ett annat.

Nu har 100 000 ryska soldater samlats vid gränsen mot Ukraina samtidigt som Ryssland kräver ställer långtgående krav på sina grannländer, bland annat stopp för nya Nato-medlemmar. Enskilda länder ska alltså inte få söka medlemskap även om de vill.

Rysk aggression

I Sverige ökar oron för en militär konflikt, som kan få långtgående konsekvenser i närområdet och även påverka Sverige. Den gamla rysskräcken underblåses återigen av det som uppfattas som rysk aggression.

Enligt SVT/Novus undersökning är 59 procent av svenskarna rädda för Ryssland som stormakt. Bara hälften så många är rädda för USA.

En viktig förklaring till att rädslan är så stor för Ryssland är givetvis landets upprustning och alltmer hårda linje mot omvärlden. Kriget i Ukraina och den senaste tidens höjda tonläge från Ryssland spelar här en viktig roll. Ryssland är ju en stormakt i Sveriges omedelbara närhet. Men historien spelar säkert också in där många ser dagens händelseutveckling som en bekräftelse på denna oro.