När deltagarna i Folk och Försvars rikskonferens samlas i Sälen är omvärldsläget, om möjligt, ännu dystrare än i fjol.
Ännu ett år med krig i Sveriges närområde, ännu en krigsvinter i Ukraina. Ökat terrorhot i Sverige och under året terrordåd direkt riktade mot svenska medborgare. Dessutom koranbränningar, påverkansoperationer och hybridkrigföring, där störningarna av GPS-systemet i Östersjöområdet den senaste tiden pekas ut som ett sådant exempel.
Allt detta bidrar till det som många betecknar som det allvarligaste säkerhetspolitiska läget för Sverige sedan andra världskriget.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina har i Sverige uppfattats som en slutlig bekräftelse på att decennierna efter kalla krigets slut, som av många tolkades som en ny era, en början på en fredligare framtid, nu definitivt är över.
I stället genomförs nu en omfattande upprustning av det svenska försvaret, värnplikten utökas, civilförsvaret som skrotades efter kalla krigets slut byggs upp igen, flera myndigheter som avskaffades samtidigt startas åter.
Hela det svenska samhället stöps om för att förbereda Sverige för en situation där ett krig kan inträffa. Det påverkar näringslivet, sjukvården, polisen och en rad andra myndigheter. Samtidigt har Sverige lämnat in ansökan om Natomedlemskap.
Långsiktig verkan
De processer som nu dragits i gång är långsiktiga och kommer också att få långsiktig verkan. Det handlar om decennier. I ljuset av dagens händelseutveckling ligger det också nära till hands att dra slutsatsen att åren efter Berlinmurens fall kanske bara var en parentes i ett historiskt förlopp, som trots att det haft olika uttryckssätt, varit påfallande likt i sin rytm.
Historiskt har Ryssland ofta uppfattats som ett hot i Sverige, undantaget åren efter Berlinmurens fall. Sveriges har ett utsatt geografiskt läge nära denna expansiva stormakt, som sedan 1700-talet successivt utökat sitt territorium i alla riktningar.
Expansionen har pågått under både tsarväldet och kommunisttiden. Visserligen abrupt avbruten i samband med Sovjetunionens sammanbrott, men det har president Vladimir Putin kallat 1900-talet största geopolitiska katastrof, och är uppenbart en händelse som Ryssland vill korrigera. Anfallet mot Ukraina kan ses mot denna bakgrund, liksom Rysslands ambition att skapa buffertzoner.
Dystra framtidsutsikter
För Sverige skapar det dystra framtidsutsikter. Det säkerhetspolitiska läget kommer under överskådlig tid att präglas av detta. Det bekräftas bland annat av Försvarsberedningens senaste rapport med budskapet att Sverige bör förberedas för ett läge där krig kan inträffa.
Flera av programpunkterna vid årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens handlar också om just detta; hot och påverkan utifrån, att möta terrorhotet, plikt, totalförsvar och samhälleligt engagemang, för att ta några exempel. Ytterst handlar det om hur samhället kan göras mer motståndskraftigt i en krigssituation.
Slutsatsen är att bilden av Ryssland, oavsett hur kriget i Ukraina slutar, under lång tid kommer att ha en fundamental påverkan på det svenska samhället, sannolikt i decennier framåt.