Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Under hösten har partiet presenterat samhällsanalyser på en rad områden. Ofta har de varit starkt självkritiska och bland annat har man kommit fram till att migrationspolitiken varit för generös, att detta medverkat till ökad brottslighet och att klimatpolitiken varit felaktigt utformad.
Utöver självkritik har en del av udden också varit riktad mot Miljöpartiet, det parti som S har samarbetat allra mest med det senaste decenniet.
Syftet, enligt partiet, med dessa analyser är att lägga grund för kommande politik. Men syftet är också ett annat.
Offentlig självspäkning
Opinionen har förändrats i grunden i Sverige de senaste åren. Motståndet mot invandring har ökat, det finns ett starkt stöd för hårdare straff och partierna till höger har utöver detta i senaste valet kunnat exploatera ett utbrett missnöje med höga el- och bränslepriser.
Att S ägnar sig åt offentlig självspäkning är alltså inte överraskande. Det handlar inte minst om att visa väljarna att man förstår dem och att man är beredd att slå in på en ny linje.
Dessutom vill man försöka triangulera bort konfliktfrågor om invandring, brottslighet och energipolitik. Därmed hoppas S att den politiska konflikten snarare ska stå kring välfärd, skatter och ekonomisk politik – sakområden som partiet står bättre rustat att klara än när det gäller exempelvis flyktingpolitik och brottslighet.
Triangulera bort sakfrågor
Om detta lyckas återstår att se. Vinner S nästa val är tanken att samarbeta med bland annat Miljöpartiet. S-ledaren Magdalena Anderssons tal på MP-kongressen i höstas kan inte tolkas på annat sätt. Och MP drar inte alls samma slutsatser som S om hur politiken bör förändras. Snarare tvärtom. Förra språkröret Isabella Lövin kallade S senaste analys kring klimatpolitiken och hur den slagit orättvis för ”ynklig”.
Det nyvalda språkröret Daniel Helldén har också gjort utfästelser som går stick i stäv med S försök att triangulera bort sakfrågor som kan bli jobbiga för ett rödgröntregeringsalternativ.
Väljaropinionen har de senaste åren blivit alltmer positiv till kärnkraft och här har S intagit en avvaktande position. Daniel Helldén däremot tycks vilja göra den till en stridsfråga och säger att alla planer den nuvarande regeringen har på att bygga nya reaktorer ska stoppas.
Nervositet i Socialdemokraterna
Opinionen som är kritisk till invandring har också stärkts, vilket S har tagit till sig och förespråkar numera en restriktiv flyktingpolitik. Daniel Helldén gör tvärtom och säger att Sverige bör återinföra permanenta uppehållstillstånd, vilket med stor säkerhet skulle öka invandringen.
Sådana uttalanden skapar nervositet i S, som inte vill förknippas med en politik som riskerar att stöta bort breda väljargrupper. Inom delar av S minns man fortfarande valet 2010 när hårda krav från framför allt Vänsterpartiet, men också en egen oförmåga att hålla en tydlig linje, grusade alla förhoppningar om en valseger.
Nu är det förvisso flera år till nästa riksdagsval och mycket kommer att hända innan dess. Men Socialdemokraterna gör klokt i att i god tid före valet klara ut eventuella meningsskiljaktigheter med tilltänkta samarbetspartier.