Agneta Lilja, numera pensionerad etnolog vid Södertörns högskola, har skrivit boken ”Sockrade hjärtan och godissugna spöken” om alla hjärtans dag och halloween.

Hon berättar att hon följt alla hjärtans dag hela sitt liv, även innan det fick fäste på riktigt.

– Min mor var florist och hon visade mig ofta dekorationer av hjärtan och frågade sig varför detta inte slagit igenom i Sverige, säger hon.

”80-talet var en bra grogrund”

Men det var först 1985 som alla hjärtans dag för första gången noterades i våra kalendrar. Människor kände till högtiden innan dess, men enligt Agneta Lilja fanns inget intresse.

– Blomsterhandeln hade ju försökt föra in den här traditionen sedan tidigt 70-tal, genom att få män att köpa rosor till sina fruar, men det hände ingenting. Det var på 80-talet alla hjärtans dag fick fäste på riktigt. Det slog igenom i skolorna där man gav varandra rosor, säger hon.

Varför var det just då som alla hjärtans dag började firas?

– 80-talet var en bra grogrund. Det var lite lättvindigt, glättigt och man tänkte inte så mycket på framtiden. Det passade också bra för ungdomarna att få ett sätt att uppvakta varandra på utan att det kändes fånigt.

”Ingen tvingar oss till det här”

Under internets framväxt växte alla hjärtans dag ordentligt till att bli den rosenröda högtid vi ser i dag.

Kritiken mot alla hjärtans dag som ett kommersiellt jippo, tycker Agneta Lilja är lite orättvis.

– Vi lever i en tid där seder är kommersialiserade. Det är inget märkvärdigt med just alla hjärtans dag. Och även om handeln kan skapa vissa trender, behöver det ju inte vara några dyrbarheter man ger varandra. Det kan räcka med en enkel ros.

Själv brukar inte Agneta Lilja uppmärksamma alla hjärtans dag, och hon tycker inte att det finns någon högre mening med högtiden.

– För somliga personer finns det säkert ett värde med en viss dag att visa uppskattning. Men annars är det ju något vi väljer själva. Det är ju ingen som tvingar oss till det här, säger hon.