– Jag vet vilken styrka och vilket mod som krävs av de här barnen, för att våga ta sig igenom processen, säger Louise Frisén, som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, där hon träffar och utreder barn i åldrarna sex till 18 år, som har problem med sin könstillhörighet.

Hon säger också att Lilla Aktuellts inslag om Sam visar att han har stöd av sina föräldrar och sin omgivning och det är viktigt, betonar hon.

Acceptansen har ökat

– Acceptansen i samhället har ökat jättemycket. Föräldrar gör väldigt ofta väldigt rätt. De stöttar barnen och följer deras önskan. Det finns inte anledning att göra annorlunda. Det enda sättet att ta reda på vad någon har för kön är att fråga – precis som Sam säger i inslaget, säger Louise Frisén.

Kan man verkligen vara så klar över sin könstillhörighet redan när man är barn och inte ens kommit in i puberteten?

– Det är ganska ovanligt att så små barn som Sam kommer till vår mottagning. Det är rätt tidigt för att känna sig helt säker. Vi har en lång period av utredning där personen får leva som det önskade könet – som Sam gör.

När ett barn som kommer till mottagningen ännu inte har kommit i puberteten, brukar rådet som ges vara att vänta se och hur det utvecklar sig.

Kan stoppa puberteten

– För de flesta kvarstår inte önskan att byta kön efter puberteten. Men om önskan förblir stark när de kommit in i puberteten, kan man ge medicin som stoppar puberteten, för att ge möjlighet att utforska vidare om man vill vara det andra könet och undvika utveckling i en icke önskad pubertet, säger Louise Frisén.

Men vad händer om barnet ångrar sig när det blivit lite äldre och inte längre vill byta kön?

– Precis därför vi råder föräldrar och barn som är yngre att vänta lite med träda ut i det önskade könet. Väldigt mycket kan hända fram till puberteten. Men ibland går det inte att vänta, som med Sam.

De barn som du kunnat följa som sedan kommit in i puberteten, hur har det gått för dem?

– Det är svårt att säga om en enskild person, men som grupp det en minoritet av dem som tidigt vill tillhöra det andra könet, som fortsatt önskar det efter puberteten – kanske 20 procent.

Och de andra 80 procenten?

– Ofta, men inte alltid, handlar det om att förutsäga sexualiteten, om sexuell läggning, att man upptäcker att man är homosexuell, säger Louise Frisén.