Det var två år sedan fick Filip Rosén i Ystad svårt att andas och uppsökte läkare. Efter en mindre operation fick han veta att han hade lymfom – cancer i lymfkörteln.

–Jag trodde att jag var beredd på det värsta. Men vetskapen om att jag hade cancer var lika chockerande för mig som jag tror det blir för många andra. Min pappas kusin hade dött av lymfom några år tidigare och det här var något som både jag och familjen skrämdes av

Pumpades full av cellgifter

Behandlingen var tuff. Den tog sex månader och krävde både att pumpa kroppen full av cellgifter och strålning i flera omgångar.

Cancerbeskedet innebar att Filip fick gå om tredje året på gymnasiet och inte ta studenten med sina vänner.

När han kom tillbaka till skolan han direkt att människor reagerade – med okunskap.

”Ville inte få massa blickar”

–Den vanligaste frågan var ”hur kunde du få det här?” och då fick jag förklara att cancer inte är något man kan göra så mycket åt. Men jag ville att alla skulle ställa frågor. Det jag inte ville var att folk skulle gå runt och tro saker och ge massa blickar, säger han.

Filip reagerade på att det fanns mycket förutfattade meningar, som att han säkert misskötte sin hälsa. Trots att han tränade aktivt innan han insjuknande. Han märkte också att trots många nyfikna frågor fanns det lika många som tyckte sjukdomen var skrämmande.

–När jag blivit sjuk var det inte så många som kom och hälsade på mig på sjukhuset. De hälsade inte på så mycket hemma heller. Det kan väl bero på att de inte ville ha med saken att göra. Att de var rädda för cancer.

Skolorna måste börja prata om cancer

Filip tycker att undersökningen som SVT skrivit om är anmärkningsvärd. Att hälften av gymnasieeleverna som svarat tror att cancer smittar.

–Det här borde vara självklart att prata om i skolan. Precis som man har sexualkunskap så borde det vara självklart att ja lektioner där man pratar om cancer. I min ålder går det ändå att hantera fördomar, men när du är liten är det ju väldigt känsligt om du blir sjuk och ingen vill umgås med dig.

I dag är Filip frisk. Förutom ärren som ibland gör ont och påminner om den tuffa kampen mot sjukdomen som kunde tagit hans liv.