Uppdrag gransknings program syftade till att granska en statlig utredning som hade gjorts gällande asylsökande barn med utmattningssyndrom.

”Med de kriterier man satte upp blev bilden av problemet med de apatiska barnen förenklad och ensidig, för att inte säga vilseledande. Man använder begreppet ”belägg” för att ge intryck av saklighet. Men trovärdigheten i begreppet är helt beroende av kriterierna. Och kriterierna man satte upp begränsade synfältet på ett fatalt sätt”, skriver rapportförfattaren Johan Åsard, grävande journalist och tidigare chef på TV4:s Kalla Fakta.

Åsard menar att flera felaktiga påståenden har gjorts i programmet.

– Problemet i programmet är att man inte berättat alla omständigheter som omgav de apatiska barnen. Till exempel berättar man inte sådana saker som att de flesta barnen insjuknade när det fått avslag på uppehållstillståndet och blev friska när de fick uppehållstillstånd, säger Åsard i en intervju med SVT Nyheter.

Varför blev det så fel?

– En förklaring skulle kunna vara att de som gjorde programmet led av ”confirmation bias”. Man sökte bara uppgifter och fakta som bekräftade den uppfattning man redan hade.

”Programmet ställde sig på ena sidan”

Avsnittet om de apatiska barnen har både kritiserats och granskats tidigare.

Det sändes i en tid då debattklimatet delades i två läger, där den ena sidan menade att föräldrar vanvårdat sina barn för att lättare få uppehållstillstånd i Sverige. Och på den andra sidan fanns de som menade att barnens tillstånd var en följd av en traumatisk livssituation.

”Det kanske inte hade blivit lika slagkraftigt som att säga sig kunna avvisa alla misstankar om att de apatiska flyktingbarnen bluffade. Men det hade gett en relevantare, sannare och mer intressant bild av den komplexa situation som förelåg. I stället ställde sig programmet till hundra procent på den ena sidan av åsiktskriget om de apatiska flyktingbarnen. Detta utan att egentligen bevisa någonting.”, skriver Åsard.

– Det är nyttigt att själv bli granskad och Åsard har gjort ett gediget jobb. Men jag tycker att han presenterar en för ensidig negativ bild och gör sig därför själv skyldig till det han anklagar programmet för. Det upplever jag som orättvist, säger Nils Hanson, dåvarande ansvarig utgivare på SVT:s Uppdrag granskning. 

Förnyad kritik efter 15 år

Uppdrag gransknings redaktion tillsatte utredningen som Johan Åsard lett efter att magasinet Filter hösten 2019 publicerade ett avslöjande på ämnet. I Filters reportage framkom både förnyad kritik samt vittnesmål från två unga vuxna, som uppgav att deras föräldrar tvingade dem att spela sjuka när de var barn.

”På Uppdrag gransknings redaktion tar vi nu Åsards samlade synpunkter med oss i vårt fortsatta utvecklingsarbete. Vi sitter just nu och jobbar vidare med frågan om hur vi kan säkerställa att vi i våra reportage verkligen får med det som är relevant och viktigt i en granskning, inte minst aspekter som problematiserar de resultat som vi får fram i vårt granskande arbete. Den ambitionen är i ständig utveckling på redaktionen,” skriver UG:s nuvarande ansvarige utgivare Ulf Johansson, som beställde utredningen, i ett blogginlägg på den egna hemsidan.

”Det är oerhört viktigt att balansen blir rätt och att även de granskades bästa argument kommer fram. Det är just när det gäller balans och motstånd som det kan finnas erfarenheter att dra i Åsards utredning.”

– En av de viktigaste lärdomarna jag tar med mig är att inte väja för det komplexa och vara generös mot den som man granskar. Jag tycker med facit att vi borde ha tagit med dom här Norgefallen, för det hade onekligen kunnat bidra till att ge en mer allsidig bild om de här apatiska barnen, säger Nils Hanson.

Tamas: Sa aldrig att det inte förekommer

Reportern Gellert Tamas försvarar själv publiceringen i den nya rapporten, bland annat med att man aldrig påstod att det inte förekommer någon manipulation.

'Målsättningen med programmet var att [...] se hur vanligt förekommande manipulation i så fall är. Det var viktigt att granskningen skulle vara öppen och förutsättningslös. En tidig arbetshypotes var att vi skulle hitta 3-5 fall av manipulation, men vi var öppna för att det kunde handla om fler, betydligt fler – eller färre – fall. Med tanke på hur debatten hade gått var vår fråga inte om manipulation förekom – utan hur vanlig den var. Denna inställning framkommer tydligt i programmet där vi aldrig säger att manipulation inte förekommer – utan att vi inte hittade några fall under vår research.”

SVT Nyheter har sökt Gellert Tamas, som hänvisar till  Uppdrag gransknings bloggpost om rapporten