I mångas ögon är Eliasson som klippt och skuren att bli utrikesminister. Han är snabb, påläst och socialt begåvad. Uppvuxen i arbetarmiljö i Göteborg har han varit socialdemokrat sedan barnsben och gjort en spikrak diplomatisk karriär.

Eliasson avlade en civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Göteborg 1965. Han har även marin utbildning och en aspirantutbildning vid utrikesdepartementet. Han fick anställning som attaché där 1967. Under tiden tjänstegjorde han utomlands i bland annat Paris, Bonn och Washington.

Dubbla stolar till september

Före utnämningen i dag har han som ordförande för FN:s generalförsamling sökt fösa världens länder till enighet kring ett nytt råd för mänskliga rättigheter. Fram till den 11 september sitter han på två stolar: som svensk utrikesminister och som ordförande för generalförsamlingen.

Eliasson själv säger att han fungerar bäst under press. Inför FN-toppmötet i höstas, då förhandlingarna om slutdokumentet var nära att stranda, sov han fyra-fem timmar om natten och gick personligen in och förhandlade avsnittet om terrorism.

Palme-rådgivare

Under åren 1982-83 var han utrikespolitisk rådgivare i Stadsrådsberedningen och 1983-87 chef för UD:s politiska avdelning. Mellan 1983-1987 var han chef för UD:s politiska avdelning.

1988-1992 var han FN-ambassadör och 1994 blev han kabinettsekreterare på UD. I tidiga år uppmärksammades han av Olof Palme. Eliassons rapporter lästes med intresse av Palme, som knöt den unge diplomaten till sig. Mellan 1980 och 1986 var Eliasson Palmes personlige rådgivare under medlingen i konflikten mellan Irak och Iran. Redan då fick Eliasson upp ögonen för prevention, vikten av att arbeta konfliktförebyggande. Förebyggande diplomati och frågan om rent vatten till alla är käpphästar han burit med sig genom åren.

2000-2005 var Eliasson Sveriges Washington-ambassadör.

På kuriosasidan berättar TT att Eliasson samlar på förstoringsglas.

Källor: Wikipedia, TT, riksdagen