Det var efter många uppmärksammade tidningsreportage om ryska barnhemsbarn som Blekinge Läns Tidning, tillsammans med olika föreningar, startade en insamling för att bygga ett nytt hem till barnen, i byn Krylowo i Kaliningrad. Annars riskerade barnen att hamna på ett boende för vuxna psykiskt sjuka efter att de fyllt 18, ett boende som i folkmun kallades för ”dödens väntrum”.
Totalt donerade privatpersoner, företag och organisationer omkring 2,3 miljoner kronor. Men fortfarande, efter tio år, har inget hänt.
– Det är ohyggligt trögarbetat. Den politiska utvecklingen i Ryssland har inte precis blivit bättre, och jag uppfattar det som allt svårare för utländska aktörer att verka i Ryssland, säger Kerstin Årmann, fd chefredaktör på BLT.
Pengarna delvis använda
Tidigare i höst lämnade Kerstin Årmann jobbet som chefredaktör på BLT, men hon är fortfarande den som för BLT:s räkning sköter kontakterna i projektet. Och de insamlade pengarna finns enligt henne fortfarande kvar.
– Pengarna är delvis använda. Det satsades lite i ett bygge inledningsvis, men det blev inget av det. Men även den som går långsamt kommer fram till slut. Vi kan inte göra mer än att jobba som vi gör, eftersom det handlar om ett annat land.
”Ursprungsidén har försvunnit”
Projektet med det ryska barnhemsbygget ägs av BLT i samarbete med rotary. Conny Collin, från rotaryföreningen Helsobrunnen, spelar också en stor roll och besöker Kaliningrad ofta.
– Vi stöter på patrull hela tiden. Sedan har ju ursprungsidén försvunnit lite grann, eftersom tanken med det hela var att de äldre barnen skulle få ett nytt, bättre boende. Men nu har de fått ett annat boende där de har det väldigt bra just nu, säger han.
Vad är idén nu då?
– Nu håller vi på och ska försöka förbättra det här i Krylowo. Bygga till lite grann och renovera.
”Lätt att vara efterklok”
Vad som händer med de insamlade pengarna är alltså i nuläget inte riktigt klart, men Kerstin Årmann säger att de kommer komma barnhemsbarnen till nytta.
– Det är alltid lätt att vara efterklok, men vi hade en bra kontakt med socialministern i Kaliningrad inledningsvis. Sedan har de bytt ministrar ett flertal gånger, och det har varit svårt att få pengar till bruk. Nu pratar vi direkt med barnhemmet istället för via myndigheter, säger hon.