Svart tråd, nål, en bättre begagnad jeansväst, tålamod och precision är ungefär vad som krävs för att skapa det mest vanligt förekommande plagget på festivalen.

Kräver eftertanke

Alla har sin egen princip, men klart är att det inte är ett arbete som sker utan omsorg.

Att pryda, eller snarare täcka, sin jacka eller väst med tygmärken är nämligen en syssla som tarvar eftertanke.

– Jag har haft min väst i fyra år och har lådvis med märken hemma. De band som hamnar på min väst är antingen sådana som inspirerat mig eller sådana jag sett live, förklarar Sam Hammarström, från Stockholm.

I fjol hade han med sig nål och tråd till festivalen för att fylla på och möblera om bland märkena på västen.

– Jag försöker alltid att hitta en linje när jag fyller på. Det är viktigt att det blir en balans bland alla märken, säger han.

”En upplevelseväst”

Erik Ragnarsson från Stockholm menar att tygmärkesprydda plagg också är plagg som utvecklas och förändras i takt med tiden och livet.

– Märken försvinner och märken tillkommer. Jag syr exempelvis dit entréband från festivaler jag besökt, så min väst är något av en upplevelseväst.

På Sweden Rock är patches en stor industri och här syns de små svarta märkena med tryckta bandlogotyper eller bilder på allt från väster och jackor till shorts och byxdressar.

Och i centrum för det mesta av handeln står engelsmannen Bob Moon som sysslat med tygmärkesförsäljning i fyrtio år.

– Jag började min karriär som skräddare i London, men mitt stora musikintresse gjorde att jag i stället öppnade en skivbutik där merchandise med tiden blev allt viktigare.

Vilket band är mest populärt att fästa på jackan?

– Jag måste nog svara Iron Maiden. Men här på Sweden Rock har jag faktiskt sålt tre stycken med Madonna.