– Det var en av de starkast känslomässiga uttrycksformer som jag någonsin sett och har upplevt, säger Agrita Martinsone.
Det var den 23 augusti 1989 som demonstranter i Estland, Lettland och Litauen bildade en mänsklig kedja genom de tre länderna. Totalt deltog runt två miljoner människor, i den 600 kilometer långa kedjan mellan de tre ländernas huvudstäder.
Deltagarna ville visa världen sin strävan efter självständighet från Sovjetunionen.
”Fria på riktigt”
– Jag trodde precis som alla andra då att förändringen var möjlig och att vi kunde bli fria på riktigt. Men det var inte självklart, säger Agrita Martinsone.
Hon växte upp i Talsi i Lettland. Efter självständigheten från Sovjetunionen kom hon till Sverige. Här är hon rektor
på Litorina folkhögskola i Karlskrona och Lettlands honorärkonsul.
För minnen vidare
I dag, på 30-årsdagen efter den baltiska kedjan, minns hon händelsen när världens blickar riktades mot demonstrationen som hon deltog i.
– Det är obeskrivligt. Men jag berättar gärna för mina barn. Jag ska också berätta för barnbarnen om känslan och att det var värt kampen trots rädslan, säger Agrita Martinsone.