– Jag känner mig dubbelt kränkt. Det är som att bli nerslagen igen, säger Joakim Friman, som 1988 rymde från det fosterhem i Skåne där han uppger att han under flera år utsattes för tortyrliknande bestraffning.

När historien blev känd blev den en riksnyhet. Flera pojkar trädde fram och vittnade om liknande övergrepp på den aktuella gården.

– Jag fick hjälpa till att skendränka en av pojkarna som bodde där. Jag blev ständigt misshandlad och tvingad att äta mina egna spyor, säger Joakim Friman, som efter rymningen gick rakt ut i ett liv med missbruk och kriminalitet.

– Det var ett sätt att döva ångesten efter allt jag varit utsatt för.

Åklagaren lade efter en tid ner utredningen mot den utpekade fosterhemspappan.

Men när vanvårdsutredningens inleddes 2006 väcktes nytt hopp hos Joakim Friman. Han åkte till Stockholm, lät sig intervjuas och berättade på nytt om sina traumatiska upplevelser på gården.

– Sedan fick jag beskedet att ersättningen till de glömda barnen bara gällde dem som varit utsatta före 1980. Jag känner mig dubbelt straffad, säger Joakim Friman, som hoppas på en lagändring.

– Jag tänker aldrig ge upp.