Tre veckor har gått sedan ensamstående mamman Vita Dybalyuk och hennes dotter Kristina anlände till Blekinge med kvällsfärjan från Polen, efter en fem dagars lång resa från hemstaden Kiev.

– Innan vi lämnade Kiev sov vi med kläder och skor på i flera nätter, bredvid våra packade ryggsäckar. Vi var redo att lämna när som, berättar Vita Dybalyuk.

Hon beskriver hur beslutet att lämna det egna hemlandet var svårt att ta.

– På vägen ut ur Ukraina såg vi de unga soldaterna. Jag tittade på dem och kände skam för att jag flydde. Vi ser dem inte som en armé, utan det är våra bröder, vår familj. Det gjorde ont i hjärtat.

Vill hjälpa andra ukrainare

Någon plan på var de skulle ta vägen fanns inte först. Men en vän i Blekinge erbjöd boende i Kallinge, där mor och dotter nu bor i väntan på besked från Migrationverket.

Vita Dybalyuk bestämde sig direkt för att hon ville ägna sin tid i det nya landet åt att hjälpa andra ukrainare. Hon kontaktade Röda korset i Ronneby och har nu börjat volontärarbeta i deras butik i staden.

– Det är ett sätt att i alla fall bidra med något, säger hon.

Hör mer i klippet ovan.