Det var i februari som Kjerstin Malm plötsligt en kväll först blev yr och sen började se dåligt och det blev bara värre och värre så hon ringde efter ambulans. När ambulansen från Leksand kom till henne hade hon kräkningar och kröp runt på alla fyra för att hon inte längre kunde stå. Hennes granne som sett ambulansen på gården gick då in till henne. Ambulanspersonalen gjorde bedömningen att Kjerstin inte behövde ambulanstransport till sjukhuset och i stället hjälpte dom grannen att sätta Kjerstin i hans bil:

– Jag minns att jag satt och hängde som en trasa mot dörren på högra sidan. Och jag minns att han pratade med mig men jag tror knappt att jag svarade. Jag var nästan medvetslös då, säger Kjerstin.

Ambulansen hade inte tid

På sjukhuset visade det sig att Kjerstin fått en hjärnblödning.

Hon anmälde händelsen till Patientnämnden och i ett svar från avdelningschefen på ambulansen i Leksand står det att ambulanspersonalen ville erbjuda en så kallad sjukbil men att Kjerstin hellre vill åka med grannen. Något som varken Kjerstin eller grannen håller med om. Enligt dem så sa ambulanspersonalen att de inte hade tid att köra till Falun, utan var tvungna att åka tillbaka till Leksand.

– Det var nonchalant att låta en privatperson köra mig i det skick jag var. Jag tycker det var väldigt fel gjort mot min granne som fick ta det här ansvaret. Han har ju inte en sjukvårdsutbildning överhuvudtaget så han måste ju ha tyckt att det var jättejobbigt eftersom jag försämrades under bilfärden, säger Kjerstin.

Gjorde som de skulle

Åke Centervärn som är chef för ambulanssjukvården i länet säger till SVT Dalarna att ambulanspersonalen gjort det de ska. Bedömningen på plats var att det ärendet inte var akut men med facit i hand skulle de ha tagit med patienten.

– Skulle jag känna att jag var allvarligt sjuk någon gång så skulle jag inte ringa 112. Kommer dom hit så tycker dom i alla fall att jag borde ha ringt till någon granne, vän eller anhörig så jag kommer känna mig mer otrygg, berättar Kjerstin.