Det var stämningsfullt när Mentalvårdsmuseet arrangerade minnesstund med ljuständning på Alla helgons dag, för att uppmärksamma de människor som aldrig kom hem från Säters sjukhus. 

– Jag är intendent på museet och går runt bland de här människornas historia hela dagarna. Man kan se vissa människors kämpande och lidande hela vägen till gravplatsen. Då känns det fint att tända ett ljus för dem, säger Lars Andersson Schaar vid Mentalvårdsmuseet.

Omgivna av stigma

Han beskriver kyrkogården som bedrövlig. Bortglömd. Fylld av döda människor med en sjukdomshistoria omgiven av stigma. 

Kyrkogården öppnades 1913. Den sista begravningen skedde 1951. I nästan 40 år begravde sjukhuset de patienter som ingen anhörig ville, eller hade råd, att hämta hem, där. 

”Ingen bryr sig om de som ligger här”

– Det kanske finns ett hundratal kors kvar, och visst det tänds nåt enstaka ljus ibland, men oftast är det ingen som bryr sig i människorna som ligger där.

Men idag lyste en väg av marschaller och fotoprojektioner upp deras minne, och museet höll öppet hus för att visa deras historia. 

Arrangemanget syftade också framåt. 

– Det handlar även om att uppmärksamma dem som faller utanför i dag. Vem besöker dem? Även i livet, säger intendent Lars Andersson Schaar.