Efter många försök lyckades SVT träffa några av de unga killar som varit inblandade i det som skett. De är unga. Mellan 15 och 18 år gamla, och vill bara ställa upp anonymt.
De ser gärningarna mer som ett spel mellan dem själva och polisen, och ser inte riktigt på det de gör som faktiskt något brottsligt.
– Man vill känna rushen. Se hur roligt det är. Polisen kommer, man springer, sen går man hem. Polisen blir irriterad, media kommer och då blir det mer roligt, förklarar en av dem.
Hårt behandlade
De säger att polisen behandlar dem hårt. Att de blivit misshandlade, och menar att det har med deras ursprung och området att göra.
– Jag är svart, jag är somali. När polisen stannar mig behandlar de mig hårt. Varför? För att jag är annorlunda. För att jag inte är som svenskarna.
”Ni har svartmålat området”
Förtroendet för polisen är lågt. Men det gäller även media.
– Ni i media överdriver bara för att saker sker på Tjärna Ängar. Ni föreställer er grejer, även om ni aldrig har varit här. Ni var inte där när det hände, ni måste prata med någon som var där.
Pratar ni med media då?
– Nu är det jättesvårt för att ni har svartmålat området. Men om ni skapar tillit, då kanske det blir lättare.
Inget förtroende för samhället
Att skapa tillit på Tjärna Ängar är svårt. Arbetet med de här reportagen har pågått under hela vintern. Men när man kommer nära de här killarna berättar de också om drömmar, att de trivs i området. Men förtroendet för samhället, och för polisen, är väldigt lågt.
– Vi blir ofta stoppade. De sätter oss i polisbilar, även om vi inte gjort något. De stämplar oss som kriminella.