I dag är Anita Kullander pensionerad men hon fortsätter arbetet med de särskilt begåvade barnen genom bland annat föreläsningar och utbildningar för skolpersonal och hon har också skrivit en bok i ämnet. Hon är även sakkunnig i Skolverkets grupp som arbetar fram stödmaterial till skolor om särskild begåvning.

– Vi har historiskt sett inte sett de här barnen eller förstått deras behov utan tänkt att de klarar sig själva, berättar hon.

Först nu uppmärksammas särskild begåvning

Anita Kullander menar att vi i Sverige först nu börjat uppmärksamma dessa barn medan forskningen och medvetenheten varit större utomlands.

– Från att vi har varit sex medlemmar i en Facebookgrupp här så är vi nu över 2600 medlemmar så det är en stor skillnad. Det finns också en särskild grupp för psykologer som är intresserade och där är det ett 100-tal med. Men det är inte tillräckligt, inte på långa vägar, säger hon.

Kan leda till självskadebeteende

Hon säger också att det är viktigt att ta hänsyn till dessa barns behov då det annars kan leda till bland annat psykisk ohälsa, självskadebeteende och att de tappar motivationen och slutar gå till skolan.

Enligt Anita finns det lärdomar att ta från särskolan för att bli bättre på att individanpassa undervisningen.

– Särskolan är utmärkta på att indvidualisera undervisningen. Vi behöver se varje elevs kunskapsmål och inte fokusera på målet för en hel årskurs.

Kritik mot individanpassning

Viss kritik finns mot att invidanpassa utbildningen och låta de elever som har väldigt lätt för att nå kunskapsmålen läsa andra böcker än sina klasskamrater, att det kan bli elitistiskt.

– Vi har alltid samma människovärde oavsett vilken kunskapsnivå vi ligger på. Det handlar inte om elittänkande utan att man utnyttjar den kunskapsnivå som finns hos eleven, säger Anita Kullander.

Hur kan skolpersonalen bli bättre? Se Anitas tips i klippet!