Den vanligaste undersökningen är ultraljud som görs för att tidsbestämma graviditeten och göra en anatomigranskning av fostret.

KUB och NIPT räknas som riskfria test som inte orsakar missfall. KUB och NIPT visar på sannolikhet för att fostret kan ha någon kromosomavvikelse.

KUB-testet – så fungerar det

KUB-testet består av två delar, ett blodprov och en ultraljudsundersökning, då barnmorskan mäter en särskild del i fostrets nacke.

KUB:s blodprov görs efter graviditetsvecka 9 och ultraljudet görs mellan vecka 11 till 14.

Det KUB kan visa är hur troligt det är att fostret har Downs syndrom, trisomi 21,eller två andra mer ovanliga kromosomförändringar, trisomi 18 och trisomi 13.

KUB ger inte säkra svar, utan är mer en sannolikhetskalkyl. Om det visar sig att sannolikheten är ganska hög att ett foster har kromosomavvikelse så erbjuds NIPT.

NIPT-testet – så funderar det

NIPT är ett betydligt dyrare alternativ som också består av ett blodprov. NIPT kan göras från vecka 10.

NIPT ger ett säkert resultat om det visar att fostret inte har en avvikelse. Om det däremot visar på en avvikelse behöver det kompletteras med ett fostervattenprov, ett prov som medför en liten ökad risk för missfall. Vissa fall där KUB-testet visat att sannolikheten är mycket hög erbjuds fostervattenprov direkt.

Beslutet att göra fosterdiagnostik eller inte är i slutändan upp till den gravida kvinnan.

Källa: Vårdguiden 1177