– Så fort Kristian berättade för mig att han blivit sjuk igen, så kände jag att jag ville göra någonting som vän. Så jag funderade, vad kan jag göra för något. Eftersom jag är fotograf så tänkte jag att jag kan göra ett fotoprojekt om det här, säger fotografen Emma Svensson.
Fotoutställningen ”I kroppen min” om Kristian Gidlund är fotografen Emma Svenssons sätt att hedra minnet av sin vän. Utställningen innehåller bilder från Kristians sista år i livet, tagna av Emma själv och texter från Kristians blogg ”I kroppen min”, texter som han själv varit med och valt ut.
Utställningen öppnar i Borlänge
Utställningen har tidigare varit i Malmö, Stockholm och Göteborg och på lördag öppnar den i Borlänge. Hälften av pengarna som kommer in från projektet ska doneras till cancerfonden.
– Han varit en fantastisk vän under en väldigt lång tid i mitt liv och jag ville hjälpa honom att lämna någonting till världen, säger Emma Svensson.
Emma Svensson och Kristian Gidlund träffades för tio år sedan via internetforumet ”Lunarstorm” och blev snabbt goda vänner. Emma som annars jobbar som frilansfotograf har under åren haft många olika typer av fotoprojekt, bland annat att fotografera skivomslag åt sina vänner i Sugar Plum Fairy, bandet där Kristian spelade trummor. Men detta fotoprojekt var något utöver det vanliga, och något som inte var helt okomplicerat.
”Tufft att vara fotografen ...”
– Det går inte att stänga av känslorna när det handlar om ens vänner. Jag har talat om för Kristian att jag vill ha bilder på det här och han har kommit till mig och sagt ”Emma, nu ska jag göra det här, kom och fota”. Eller så har han delat med sig av en ide han haft som han velat att vi ska ta bilder på. I vissa stunder när man är på plats och ska ta bilder blir det väldigt känslomässigt, det blir tufft att vara fotografen för man vill bara vara vännen istället.
– Den berättar så mycket om Kristian, vackra stunder, när han är glad, men också om svåra stunder. Tillsammans med hans texter blir det väldigt berörande.
De sista bilderna till utställningen togs dagen innan utställningen hade vernissage i Stockholm. Och Kristian själv hade möjlighet att ta del av den.
– Jag ville att han skulle se utställningen när han fortfarande kunde. Han berättade att det tog fem sekunder sen kom tårarna, han var väldigt stolt och tyckte det var väldigt fint. Det betyder oerhört mycket, säger Emma Svensson.