– Jag vill lämna tillbaka det här! Jag vill åka tillbaka till Syrien, säger Mohamad Sahid Alali och sträcker fram sitt permanenta uppehållstillstånd. Ett dokument som skulle vara mycket åtråvärt för många, men Mohamad är alltså beredd att avstå det.

Men problemet är att han har inga pengar, inget jobb och inte får han någon hjälp att återvända av svenska myndigheter heller.

Mohamads berättelse om flykten är omtumlande.

Fick veta att frun var död

Hans fru var gravid, så döttrarna Jana och Defaf var de enda som kunde följa med när flykten inleddes 2012. Först fick de stanna i ett läger i Turkiet i två år och under den tiden fick Mohamad beskedet att hans fru var död.

Han kom till Sverige 2015 och läser nu svenska för invandrare men har inget jobb. Även flickorna går i skolan.

Ett överraskande samtal

För bara fyra månader sedan fick han ett väldigt överraskande samtal. Det var hans fru som ville berätta att hon lever och mår bra. Hon har även fött barnet hon väntade – och lille Jázan, som nu är sex år, längtar efter sin pappa som han aldrig fått träffa.

– Jag längtar efter mina systrar och min pappa, säger han på en telefonchatt.

Och flickorna längtar förstås efter sin mamma:

– Jag tänkte att det var bättre att jag får bo där, säger Jana.

Längtar du efter mamma?

– Ja, jättemycket och jag gör många teckningar till henne.

”Kriget är över”

Mohamad gör bedömningen att det återigen blivit säkert att bo i Homs. Kriget är över där, säger han. Han vill därför återförena familjen i Syrien men har inga pengar, det kostar 15 000 kronor bara att skaffa tre syriska pass. Och flygbiljetterna kommer kosta ännu mer, dessutom är han redan skyldig pengar i Sverige.

Han har inte kunnat betala hyran på ett tag och har även en skuld i mataffären. Han har fått ta av matpengarna för att kunna köpa sommarkläder till flickorna säger han, och han kan inte spara några som helst pengar utan går istället back varje månad.

Stöd och bidrag så länge familjen stannar kvar

Men varken Migrationsverket eller kommunen kan erbjuda något ekonomiskt stöd för att de tre ska kunna resa hem, istället tvingas de betala stöd och bidrag månad efter månad så länge familjen stannar kvar.

– Jag är helt slut faktiskt. Jag mår jättedåligt och det är inte bara lite. Tro mig, vi har lidit mycket, säger Mohamad Sahid Alali som längtar hem till Homs i Syrien.