Vad var det som fick dig att hoppa fram så där under 1:a maj-tåget i Borlänge?
– Nazistiska Nordiska motståndsrörelsens kom gående och jag visste vilka de var. Jag blev förbannad när jag såg dem, så jag hoppade fram och körde min Nelson Mandela-gest. Det är en gest jag kört med i tjugo år. Jag brukar stå med så där med näven vid demonstrationer, så det kommer naturligt. Det hela var en ren impulshandling.
Vad betyder gesten för dig?
– Nelson Mandela har alltid varit min guru. Att sätta näven i luften som han gjorde är ett kärlekstecken. Det står för frihet och rättvisa. Vi är världsmedborgare och vi ska alla vara tillsammans.
Hur reagerade männen i demonstrationståget?
– De bara stirrade på mig och jag stirrade tillbaka. Sedan kom polisen och föste bort mig. Det hela gick väldigt snabbt.
Vad du inte rädd?
– Nej, jag var förbannad. Däremot är det här inget jag rekommenderar andra att göra. Man utsätter sig för en risk. Det bara hände där och då och var inget jag hade tänkt över innan.
– Jag tycker fler borde våga säga ifrån, fast på andra sätt, i vardagen. Rasism har normaliserats. Det finns en vardagsrasism som ingen ska behöva möta. Man hör någon säga ”jävla neger” alldeles för ofta. Ett exempel var för ett par månader sedan när jag var ute och promenerade. En man i 70-årsåldern gick bakom mig på gatan och säger plötsligt ”Kan du gå snabbare din jävla neger?” Personligen har jag vant mig, men jag fortsätter kampen. Vi får egentligen aldrig vänja oss.
Varför tror du att bilden blivit så spridd?
– Jag vet faktiskt inte. Jag är 42 år gammal, väger 50 kilo och är 1.63 lång och kanske ser jag liten ut jämfört med de här männen. Det kanske blir effektfullt på bild, jag vet inte. Man kanske inte ska hoppa fram som jag gjorde, men kanske markera att man är där. Någon måste våga säga ifrån.
På en del forum på nätet sprids ett rykte om att bilden ska vara arrangerad och att du och fotografen känner varandra. Stämmer det?
– Nej, absolut inte. Jag visste inte ens vad han hette när han kontaktade mig. Expo mejlade mig i går kväll och berättade att de skulle lägga upp bilden.
Du kallar dig enskild aktivist. Vad är din bakgrund?
– Jag har engagerat mig i antirasism sedan jag var tonåring. Jag började min kamp på 80- och 90-talet. I dag är jag vice ordförande för Fokus afrofobi och även engagerad i Asylrörelsen. Utan kamp händer inget.
Många jämför den här bilden med väskbilden som blev känd på 80-talet, vad tycker du om det?
– Där blir det genant. Hon är en ikon som jag ser upp till. Samtidigt känner jag att om jag nått fram till några som tänker om så har jag lyckats. Det värmer mig.