För fler nyheter från ditt område, följ oss på Facebook!
Nina Sparr är femte generationen hårkulla på släktgården i Våmhus. Men Nina är inte vilken hårkulla som helst. Trots att hon har en djup respekt för det traditionella hantverket som har en flera hundra år gammal historia på orten, så vill hon också skapa moderna verk.
Exempel på det är en brudkrona av människohår, messmörförpackning, broscher med illrött färgat hår och en hårhandväska.
Men mest kända är förstås hennes hårtrosor, som även finns som string.
– Inspirationen till dem fick jag genom ett par gamla sockor som min gammelfarmor gjort. Jag tänkte att det skulle vara intressant med trosor i människohår, säger Nina Sparr.
Trosorna har minst sagt väckt intresse, men de är inte lika användbara som sockorna. Enligt konstnärinnan själv sticks de till och med genom byxtyg.
– Jag rekommenderar inte att ha dem på sig, men man får såklart göra som man vill, säger hon.
Reaktioner
Nina Sparrs utställningar väcker mycket reaktioner. Jag frågar henne om hon själv förstår varför hår tycks vara ett så känsligt material att arbeta med.
– Det kanske inte är någonting man förväntar sig att man kan gör med hår. För hår har man ju på huvudet, nästan allihopa. Jag tycker att det är jätteroligt att folk reagerar. Att arbeta med hår är ju en passion för mig. Det är ett traditionellt hantverk, men jag har tagit det till en annan dimension.
Vad säger de andra hårkullorna om att du bryter mot traditionen såhär?
– Jag håller mig lite för mig själv här och bryr mig inte om vad folk tycker utan jag går min egen väg. Det jag tycker är roligt, det gör jag.
Hårkullorna
Användningen av människohår till hantverk har sina rötter i tidigt 1800-tal i Morabyn Våmhus. Hundratals kvinnor från byn reste då runt i norra Europa för att försörja sig på sitt hantverk. Dagens hårkullor härstammar från dessa kvinnor. Tradition har varit en ledstjärna för moderna hårkullor.
Under 1900-talets början blev hårhantverk mindre populärt, men i Våmhus levde traditionen vidare.1994 bildades hårkullornas förening Hårnätet i byn och idag försörjer sig flera hårkullor enbart på sitt hantverk. Människor betalar för att hårkullarna ska skapa smycken, broscher och tavlor av deras eller någon av deras närståendes hår. Eftersom hår bryts ner mycket långsamt, är det ett sätt att bevara en del av en människa till framtida generationer.