Anita Kullander är legitimerad psykolog och har under flera år arbetat med barn med särskilda begåvningar. 2009 startade hon även ett nätverk där föräldrar till särskilt begåvade barn kunde samverka.
Frågor att ställa till skolan
Om man som förälder eller anhörig märker att ett barn är särbegåvat, ska man ta hjälp av skolan menar hon.
– Fråga skolan på vilket sätt de har tagit reda på vad barnet kan. Vilka insatser har de planerat för att barnet ska utmanas optimalt? Hur tolkar de skollagen om att de som har lätt för sig ska få stimulans? Kom ihåg att skollagen är tvingande. Det står inte ”Om vi har tid, om vi har pengar”, säger Anita Kullander.
Särbegåvning är ingen diagnos. Varför tycker du att det är viktigt att ändå uppmärksamma?
– Man har ofta tänkt att de som är smarta klarar sig själva, att de inte behöver stimulans. Men både forskning och lagen säger att de också behöver det, så det är viktigt att alla barn blir sedda och får hjälp för vilka de är, oavsett begåvningsnivå.
Räcker det inte att jobba med individanpassning för samtliga elever?
– Individanpassning för alla elever är väldigt luddigt och ibland behöver personalen tydligare riktlinjer. Det är viktigt och behövs för att uppmärksamma särbegåvning, säger Anita Kullander.
I videon: Så här kan flickor och pojkar som har särbegåvning bete sig i klassrummet – psykologen ger exempel utifrån sina erfarenheter.
DET säger skollagen:
• I skollagen kapitel 3, paragraf 2, står det att: Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
• Elever som lätt uppfyller de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.
Källa: Riksdagen
