– Jag var där och skulle söka jobba. Jag var befälselev på ett fartyg, då jag skulle lära mig att bli en kapten en dag. Men allt har sin tid. Så jag var på fartyget men så mönstrade jag av när vi la till i Kuba, berättar Vild-Hasse.

”Ödets ironi”

Den då 21-åriga Hasse fick då gå in på en kontor. Och där satt Fidel Castro, som precis då hade tillträtt som ledare för Kuba.

– Det var väl ödets idroni. Jag skulle fråga efter jobb och då hade han kontor i hamnen. Så jag träffade honom på hans kontor.

Var du beredd på att träffa honom?

– Nej, det var rena turen.

Sa han något till dig?

– Han tyckte det var kul att jag var från Sverige och att vi ville hjälpa dem, berättar Vild-Hasse.

”Inget avtramp i världshistorien”

Fast den numera kände marknadsknallens karriär på Kuba blev kort.

– Jag blev sjuk efter ett tag där. Jag var ute med ett gäng och patrullerade och sen var det en trampmina. Jag blev sydd, men såren vill inte läka så då åkte jag hem. 

Att det inte blev fler möten med Fidel Castro är inget som Vild-Hasse sörjer i efterhand.

– Vårt möte var inget avtramp i världshistorien.

Men det är inte alla från Vallerås (by utanför Malung) som skakat hand med Fidel Castro?

– Kanske inte, nej.

Uppmaningen: fråga mer

Vild-Hasse, som i dag är 78 år, laddar redan nu för att besöka flera marknader under vinterhalvåret och möta ännu fler människor.

– Jag är nyfiken på människor och jag har haft turen att få träffa så många, berättar han och tycker att man borde ta tillfället i akt och prata mer med de man träffar – men också de man har runt omkring sig.

– Vi pratar inte nog och frågar inte hur livet har varit och tankarna om hur det skulle bli. Mina vänner börjar försvinna mer och mer och jag var dum och frågade aldrig tillräckligt om deras historier, för i början av resan så har man inte tid för sådana saker. Men jag är tacksam ändå. Jag hade tur att få göra den här resan med korven, berättar han.