Anna • Människor har i alla tider och alla kulturer olika ritual o ceremonier i livets gränspassager. Vi behöver det! Det finns nog nedlagt i oss ett psykologiskt, andligt behov av avsked, överlämnande vid döden.
Tänk om livet är en gåva! Tänk om Givaren väntar efter livets slut?
Värt att stanna upp inför tillsammans när vi tar avsked av en vän.

Sandra • I vår släkt och umgängeskrets är begravning med släkt och vänner en sjäkvklarhet. Ett avslut, ett tillfälle att träffas och minnas den avlidne.

Cecilia • Jag känner att fler och fler verkar vilja ha begravningar utan möjlighet för alla att ta farväl.
Det är som att det blivit besvärligt eller man ska inte vara till besvär ens när man avlidit. Tragiskt om vi inte kan få bli ihågkomna och låta vem som helst som vill ta farväl. En familj vet kanske inte alltid vem som stått nära genom livet.
Så jag anser att en ceremoni är vi alla värda för vår stund på jorden. Liten eller stor spelar ingen roll.

Alice • Det känns viktigt med en ceremoni av något slag, borgerlig eller kyrklig. Men huvudsaken är att alla, medans de lever, tar sig tid en eftermiddag/kväll och skriver ned hur de vill ha det med allt, efter att de avlidit. Så slipper det bli strid. Jag själv planerar för en borgerlig begravning, har valt texter och musik som handlar om livets förgänglighet, men också att jag vill bli spridd med aska vid en speciell plats. Min oro är att min vilja inte ska respekteras. Det är ju ändå för mig och min skull begravningen ska hållas, det är viktigast. Jag tänker om digitala streamade begravningar att ja, de är bra nu under Coronautbrottet, men sedan tycker jag att vi ska återgå till normala rutiner. Risken är annars att den nya tekniken utnyttjas som ett svepskäl att slippa ta ansvar och besvära sig med att faktiskt sätta den avlidnes önskan i främsta rummet, att sköta om en ev. grav och besöka den. Bry sig om, helt enkelt.